Det EU-direktiv som efter omfattande förarbeten sattes på pränt i april 2001 reviderar på ett genomgripande sätt spelreglerna för de kliniska läkemedelsprövningarna i Europa.
Den exakta innebörden i direktivet är dock långt ifrån glasklar i dagsläget. Sannolikt blir Sverige, som länge ansetts som ett föregångsland för kliniska prövningar, ett av de länder som påverkas minst av förändringarna.
Skydd för försökspersoner
Det övergripande syftet med direktivet är att åstadkomma en ?tillnärmning av medlemsstaternas lagar och författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vad gäller kliniska prövningar av humanläkemedel?. Direktivet genomsyras av budskapet att GCP, Good Clinical Practice, ska tillämpas i alla led av den kliniska prövningen.
? I Sverige är redan GCP väl inarbetat i de kliniska prövningarna. Länder utan fungerande system för etikgranskning får svårare att implementera direktivet, säger Peter Höglund, ordförande i forskningsetikkommittén i Lund.
Ett stort avsnitt syftar till att åstadkomma ett utökat skydd för försökspersonerna ? inte minst de minderåriga. Den potentiella nyttan måste rättfärdiga den risk som en läkemedelsprövning innebär och försökspersonen måste bland annat ha tillgång till adekvat information, ha givit informerat samtycke och ha tillgång till en så kallad kontaktpunkt.
? I dessa avseenden innebär direktivet inga större skillnader jämfört med dagens situation i Sverige, säger Birgitta Pettersson, sakkunnig på Läkemedelsverket.
Tidsgräns
För etikkommittéerna innebär direktivet att en tidsgräns för handläggningen på 60 dagar införs. Om ärendet inte tillstyrks ges bara möjlighet till en ?kompletteringsrunda?.
Undantag från 60-dagarsregeln kan bara beviljas om det handlar om prövningar av genterapeutiska läkemedel eller somatisk cellterapi (ytterligare 30 dagar) och xenogen cellterapi (ingen tidsbegränsning).
En annan förändring är att endast ett yttrande får lämnas från en etikkommitté i varje medlemsstat. Idag är det inte ovanligt att etikkommittéer i olika delar av landet gör olika bedömningar av samma ansökan.
Implicit beslutsgång
Innan en prövning kan starta i Sverige måste idag ett godkännande från Läkemedelsverket ha inkommit. Enligt direktivet ska även myndigheten omfattas av 60-dagarsgränsen. Om myndigheten inte hört av sig inom denna tidsperiod, innebär detta ett klartecken (implicit beslutsgång), förutsatt att etikkommittén sagt ja i sitt explicita yttrande. Sammantaget innebär denna nyordning att etikkommittéerna får ett ökat ansvar ? inte minst om myndigheten ?inte hinner med?.
Ny databas
Kommissionen vill också upprätta en europeisk databas över kliniska prövningar som ska innehålla utdrag ur ansökningarna om tillstånd, etikkommittéernas positiva yttrande med mera. På så sätt ges möjlighet att bättre än idag överblicka pågående kliniska studier.
Alla medlemsstater ska ha egna inspektörer av kliniska prövningar och deras inspektionsrapporter ska finnas tillgängliga i databasen.
Direktivet implicerar också att hanteringen av biverkningsrapporter förbättras och harmoniseras. Prövarna blir till exempel skyldiga att omedelbart rapportera allvarliga biverkningar till sponsorn, som inom sju dagar måste ha informerat myndigheterna och etikkommittéerna. Biverkningsdata ska enligt direktivet samlas i en europeisk databas.
Hästjobb för arbetsgrupp
En arbetsgrupp under EU-kommissionen utformar nu mer detaljerade riktlinjer om hur direktivets artiklar ska tolkas. Sighild Westman-Naeser, inspektör på Läkemedelsverket och något av prövningssveriges ?grand old lady?, är en av de två svenska representanterna i arbetsgruppen, som i sin tur är ?uppbackade? av experter på Läkemedelsverket. Westman-Naeser är mer specifikt rapportör för den grupp som arbetar med riktlinjerna för etikkommittéernas arbete.
? Arbetet sker framför allt på hemmaplan, men gruppen träffas i Bryssel med jämna mellanrum för diskussioner. I februari ska vi träffas igen och då ska ett första utkast till riktlinjer vara färdigt, säger Sigild Westman-Naeser.
Riktlinjerna skall vara färdiga senast 1 maj 2003, men dessförinnan ska arbetet ha sänts ut på en sex månaders remissrunda till medlemsstaterna. I praktiken innebär detta att arbetsgruppen har något av ett hästjobb framför sig, som måste vara färdigt hösten 2002.
Riktlinjerna ligger sedan till grund för hur direktivet ska införlivas i de olika ländernas respektive lagstiftningar.
Industrin hade hoppats på mer
Läkemedelsindustrin är inte avvisande, men hade hoppats på mer av EU-direktivet.
? Vi hade gärna sett en modell med ömsesidiga godkännanden av kliniska prövningar. Istället blev det något av ett GCP-direktiv, säger Marianne Lövehagen på Läkemedelsindustriföreningen.
? Harmoniseringen blir inte fullständig men man når en bra bit på vägen. Det var positivt att man satte en tidsgräns för handläggningen av prövningar av gen- och cellterapi. Detta var inte tanken från början och det var osäkert in i det sista hur det skulle gå. Det är också bra att man i framtiden får ett enda etikkommittébesked i varje land, säger Marianne Lövhagen.
Inför arbetet med riktlinjerna förespråkar LIF samtidig handläggning hos etikkommitté och myndighet. Man ser gärna ett tätt samarbete mellan instanserna så att det i praktiken blir ett beslut i slutändan och inte två. Den europeiska läkemedelsindustrifederationen EFPIA har en grupp som arbetar för att få igenom industrins önskemål i EU-kommissionens slutliga riktlinjer.
Risk för onödiga avslag
Flest förändringar innebär direktivet kanske för forskningsetikkommittéerna. Förutom den nya tidsramen för handläggningen ska dessa bland annat bedöma den ekonomiska ersättning som sponsorn erbjuder prövaren.
Att bara en komplettering tillåts kan enligt Peter Höglund bli problematiskt.
? Detta riskerar leda till många onödiga avslag av triviala skäl, exempelvis rena missförstånd. Det är ett läge som inte är bra att hamna i för någon av de inblandade parterna. Ordningen kommer att ställa höga krav på tydliga beslut från kommittéerna, säger Peter Höglund.
Frågetecken finns också för tidsintervallet för handläggningen, som gör att kommittéerna inte lär kunna stänga på sommaren.
? Tidsspannet på sextio dagar ska starta när ansökan ?är komplett?. Men vad exakt menas med en komplett ansökan?
Enligt Peter Höglund innebär den nya regeln om maximalt ett etikkommittéyttrande per land ? i motsats till vad andra gjort gällande ? inte några större förändringar.
? Detta gäller faktiskt i praktiken redan idag. En huvudkommitté behandlar varje ärende och om flera berörs sker ett remissförfarande. Det hela mynnar ut i ett slutligt yttrande. Som jag tolkar det kan vissa geografiska centra även i framtiden få nej även om yttrandet blir positivt och tvärtom.
En ny svensk lagstiftning om forskningsetisk granskning kommer sannolikt ungefärligen att sammanfalla med EU-direktivets förverkligande.
? Sammantaget kommer en förstärkning att behövas av etikkommittéerna, inte minst i form av större administrativa resurser, säger Peter Höglund.