I nr 7-8 skriver Thomas Larsson om läkemedelsföretagens mörkning av studier på läkemedel. Det är ett stort antal studier som görs i företagens, men även andra aktörers regi, som aldrig publiceras eller på annat sätt offentliggörs. Det måste bli ändring på det!
Det är inte rimligt att läkemedel, som i de allra flesta länder finansieras med hjälp av offentliga medel, ska vara omgärdade med så mycket hemlighetsmakeri och brist på insyn. När ärendet tas upp till diskussion hänvisar företagen till patent och affärshemligheter. Jag anser istället att vi alla har rätt att utan problem ta del av alla studier som görs på läkemedel, oavsett vem som gör dem. Vi ska kunna kontakta till exempel Läkemedelsverket, eller via verkets hemsida, och där ta del av de studier som ligger till grund för registrering eller indikationsutvidgning. Och det ska vi kunna göra utan att exakt veta vilket dokument vi är ute efter. Jag ska inte behöva känna till diarienummer, ankomstdatum, handläggare eller andra försvårande hinder för att ta del av informationen. Det ska räcka med att kunna säga att jag vill ta del av studierna som finns om till exempel omeprazol.
Det görs inte bara stora megastudier, det finns en hel del små också. De görs oftare av enskilda läkare eller universitetsinstitutioner och fungerar ofta som hypotesgenererande studier för de större företagen. Ofta har ändå företagen ett finger med i spelet eftersom de ofta tillhandahåller läkemedelssubstans eller stöttar det oberoende initiativet på annat sätt.
Oavsett resultat syftar alltid studierna till en sak ? mer och bättre information för att kunna sälja mer läkemedel. Visserligen på ett förhoppningsvis bättre och säkrare sätt. Men oavsett om de är små, eller ?bara? hypotesgenererande, eller både och, bör även alla mindre studier som läkemedelsföretagen gör offentliggöras eller publiceras.
Jag vill inte strypa företagens möjligheter att få tillbaka satsade pengar ? missförstå mig inte. Det ska de. På det vilar vår framtida ?garanti? till nya och bättre läkemedel. Men eftersom det offentliga ska betala för kalaset i slutändan bör offentligheten tillåtas granska materialet på ett mer öppet och rättframt sätt än vad som är fallet idag.
Det räcker inte att Läkemedelsverkets experter granskar den ?lastbilslast? av pärmar som inkommer varje gång ett företag vill ansöka om att få ett nytt läkemedel godkänt för försäljning. Materialet måste finnas tillgängligt för alla. Det måste finnas möjlighet för mig, journalister, läkare och farmacevter att på ett enkelt sätt ta del av all information om alla läkemedel som finns tillgängliga i Sverige.
För bara 20-30 år sedan var läkemedel omgärdade med hysch-hysch och varken läkaren eller farmacevten skulle berätta något för patienten. Samtidigt var respekten för dessa mycket större än i dag. I dag är situationen helt annorlunda. Internet driver på utvecklingen vare sig vi vill eller ej.
Alla system gagnas av öppenhet och transparens. Det handlar om förtroende, kunskap och offentlig granskning. Studierna är viktiga för kunskapens skull och företagens trovärdighet vinner stort på ökad offentlighet i ett samhälle där läkemedel finansieras med allmänna medel. Därför är det dags att öka kraven på att alla studier ska offentliggöras, samt att det måste bli lättare att få tillgång till dem.