Tusentals människor klarar inte av att leva i nuet.
De ängslas:
På semestern oroar hon sig för deklarationen.
Under fisketuren oroar han sig för barnbarnen istället för att glädjas åt fiskelyckan.
När julaftonen glittrar tänker han på allt som måste göras.
På examensdagen undrar hon om det finns något jobb för henne.
Men mot all denna ängslan finns nu världens första och enda antidepressiva läkemedel.
Det kan kan man läsa i den folder som företaget Wyeth Lederele sänt till landets läkare för att berätta att venlafaxin (Efexor Depot) nu också fått indikationen generaliserat ångestsyndrom.
Frågan är väl om exemplen ovan tyder på ångest eller om broschyren istället är ett skolexempel på när gränsen förskjuts mellan vad som är mänskligt och sjukligt.
? Den här broschyren visar pressade nutidsmänniskor. Genom att stämpla det mänskliga som sjukligt blir normalitetsbegreppet väldigt underligt, säger Johan Cullberg, professor i psykiatri och som också fått broschyren i sin brevlåda.
? Det är skillnad på ångest och ängslan. Ängslan som man beskriver i foldern handlar om livet, ångest är en sjukdom.
Ny diagnos
Syndromet fick en egen diagnostisk kod i the American Psychiatric Associations skattningsskala över psykiatriska sjukdomar först i början på 80-talet. För att ställa den ska patienten enligt den senaste reviderade skalan, DSM-IV, ha en överdriven rädsla och oro, så kallad förväntansångest inför ett antal olika händelser eller aktiviteter flertalet dagar under sex månader.
Patienten ska ha svårigheter att kontrollera oron. Den ska förknippas med symtom som rastlöshet, lätt för uttröttning, koncentrationssvårigheter, muskelspänningar, sömnstörningar och irritabilitet. Minst tre av dessa ska vara uppfyllda.
Förutom detta ska ångesten inte vara fokuserad på speciella saker eller händelser och den, eller de fysiska symtomen, ska orsaka ett signifikant lidande.
Indikationsglidning
Johan Cullberg beskriver generaliserad ångest som en gummidiagnos som samtidigt har ganska tunga kriterier för att vara uppfylld.
? Men genom att i broschyren tala om ängslan istället för ångest öppnar man upp för en indikationsglidning som förstås innebär en stor försäljningspotential.
Det företag som kommer med ett nytt läkemedel mot reumatism, hypertoni eller depression behöver knappast lägga reklampengar på att berätta om sjukdomen. Då handlar det om att marknadsföra den egna produkten som effektivare än de tidigare, med färre biverkningar osv.
Generaliserad ångest är däremot en diagnos som få allmänläkare har erfarenhet av. Företaget satsar därför stort på att först och främst lansera sjukdomen.
Och eftersom den är relativt okänd har man haft jämförelsevis fria händer att skapa associationerna.
? Det här är ju en diagnos som tidigare inte diskuterats. Så vår uppgift är att informera om att det finns en sjukdom som kännetecknas av en överdriven oro, ängslan och rädsla som handikappar tillvaron för 300 000 ? 400 000 svenskar, säger Johan Molin produktchef för Efexor på Wyeth Lederle Nordiska AB.
Man måste marknadsföra diagnosen för att kunna sälja botemedlet.
En marknadsföring som inte bara Johan Cullberg reagerat på.
Meta Wiborg, ordförande i allmänläkarnas förening. SFAM, säger att företaget är en bra kandidat för ?Bottennappet?, en utmärkelse SFAM:s läkemedelsråd delar ut varje år.
Läkemedelsindustrins egen granskare av reklamen, Göran Wennersten, har också anmodats titta på broschyren men säger att han inte funnit att den överskridit några gränser.
? Problemet är väl snarare diagnosen. Vilka förutom psykiatriker är kapabla att ställa den? I princip, säger han, är det en perfekt diagnos för marknadsföringen av ett läkemedel.
Kritik mot reklamen har också nått företaget, berättar Siw Eriksson som är medicinsk chef.
? Eftersom diagnosen är okänd kan man inte använda sig av den som signal. Så vi har valt att fokusera på de vanliga symtomen. Men jag kan hålla med om att utformningen i foldern inte var allt igenom bra. Fast säger hon, man har också fått beröm för den.
? Så olika kan den alltså uppfattas.
Några läkare Läkemedelsvärlden talat med säger att företaget med det här upplägget lyckats bra.
? Man sensibiliserar läkarkåren på medlet. Alla har vi patienter med de här olika symtomen. Så även om en del av oss reagerar negativt på reklamen har vi samtidigt blivit uppmärksamma på en möjlig diagnos och ett läkemedel. Det är som Prippsreklamen; vem kan se en segelbåt utan att tänka på öl?
Från företagets sida har man dock känt sig föranledd att skicka ett ursäktande brev till läkarna.
Tillsammans med ursäkten, ?Vi beklagar att broschyren ?Ängslan? inte gjorde sjukdomen rättvisa?, skickade företaget med en annan broschyr ?Ängslas du för mycket rörande småsaker?? som är tänkt att stoppas i händerna på patienter och anhöriga.
? Jag vet att den uppskattas, försäkrar Siw Eriksson. En del läkare har också lagt ut den i väntrummet.
Vilket alltså gör det möjligt för patienterna att i väntan på doktorn ta sig en funderare på om det kanske är generaliserad ångest de lider av.
Psykets smärtsignal
? Om någon kommer till doktorn med smärtor i magen eller bröstet så är inte det första man gör att ta bort smärtan, utan man försöker ta reda på orsaken till den.
? Jag menar att ängslan och oro är psykets smärtsignal. Och bör behandlas på samma sätt; varför är den där? Men att koppla symtom till utlösande faktorer är en konstart som håller på att försvinna inom läkarkåren, varnar Johan Cullberg, med lång erfarenhet från såväl kliniskt som vetenskapligt arbete.
Han är verksam vid Enheten för psykosforskning i Stockholm och författare till böckerna Kris och utveckling och Dynamisk psykiatri.
? Jag skulle vilja gå så långt som att säga att hur man behandlar psykisk smärta är en etisk fråga. Om man som läkare inte hjälper patienten att se om symtomen kan sättas i relation till kriser i livet, då tar man inte patienten på allvar. Vi medikaliserar den känslomässiga världen. Och utan att patienten fått ta ställning till om det är den behandlingen hon vill ha eller om det istället är något hon kan och vill förändra i sitt liv.
? För den lilla grupp som verkligen lider av generaliserad ångest, är det bra om det finns alternativ hjälp. Även om jag personligen menar att det också är en ganska bra indikation på psykoterapi. Men för den som inte vill det eller inte passar för det så är det bra om det finns annan behandling, berättar Johan Cullberg.
Lyckopiller för familjen
Att det skulle finnas en risk för överdiagnosticering och medikalisering av svårigheter som kan lösas på andra sätt togs inte upp på det symposium om generaliserad ångest, som företaget anordnade för drygt 350 nordiska läkare i början av året. Temat var naturligtvis istället det omvända.
I ett informationsblad om syndromet beskrivs det så här:
?Generaliserad ångest påverkar i hög grad det dagliga livet, och kan beskrivas som orealistisk oro för vardagliga förhållanden, exempelvis arbetsförpliktelser, ekonomi och familjemedlemmars hälsa. Patienterna känner stor oro för små problem som bilreparationer, hushållsgöromål eller för att bli försenad till ett möte. Anhöriga uppfattar personen som en pessimist som förstorar bagateller, målar fan på väggen och är övedrivet försiktig.?
Woody Allen, den amerikanske regissören och skådespelaren nämndes, lite skämtsamt, på symposiet som den typiske patienten som skulle vara bättre hjälpt med Efexor än Prozac.
Och en patient som blivit hjälpt beskriver läkemedlet som ett lyckopiller för familjen.
Hur många som lider av det här syndromet beräknas ligga någonstans runt 3-5 procent av befolkningen. Syndromet beskrivs, till skillnad från depression, som kroniskt. Problemet idag är att allmänläkare ännu inte lärt sig att finna de här patienterna.
Hemmafruar drabbas
I en amerikansk undersökning hade hemmafruar över 35 år en förhöjd risk att drabbas. På en fråga från publiken hur det kunde komma sig svarade föreläsaren, professor Hans-Ulrich Wittchen att ett sådant liv kanske underlättar sådana symtom.
? Du har helt enkelt möjlighet att oroa dig.
En annan föreläsare, psykiatriprofessorn David Sheenan slår fast att generaliserat ångestsyndrom är ett medicinskt problem.
? I och med att vi mycket snart kommer att ha blodtester så försvinner också de fruktlösa försöken att hjälpa de här patienterna med terapi.
Hur verksamt är då venlafaxin?
Om läkaren har ställt rätt diagnos är chansen stor att lyckas; omkring 70 procent blir då bra, enligt en studie. Av det kan man alltså dra slutsatsen att om patienten inte blir bra beror det troligen på att diagnosen varit felaktig!
Psykiatrikern Björn Mårtensson som tittat på Läkemedelsverkets sammanfattning av de fem studier som ligger till grund för verkets godkännande säger att man utifrån dessa kan utläsa en modest effekt.
? Skillnaden mellan placebo och den aktiva substansen är runt 20 procent, vilket är ungefär detsamma som för SSRI-läkemedel mot depression.
? Den avgörande frågan tycker jag är hur man lyckats med att skilja ut de deprimerade patienterna från de som enbart lider av generaliserat ångestsyndrom. Det är ju en stor symtomöverlappning och det pågår en diskussion om det egentligen är fruktbart med olika symtombeskrivningar.
? Det man kan fundera över är väl marknadsföringen. Men företaget är förstås glada över att ha varit först med den här indikationen.
? Så nu gäller det att köra så länge tygen håller. Och innan fler läkemedel fått den här indikationen.
Under första kvartalet i år ökade försäljningen av Efexor med 26 procent jämfört med första kvartalet förra året. n
Ingert Nilsson