I början av 1999 fick en grupp forskare i uppdrag av socialdepartementet att göra ett välfärdsbokslut över 1990-talet. Kommittén tog sig namnet ?Kommittén Välfärdsbokslut? och har nu utkommit med en forskarantologi, Välfärd, vård och omsorg (SOU 2000:38).
Antologins uppsatser berör de offentligt finansierade välfärdstjänsterna inom sjukvårdens och socialtjänstens områden.
Olle Lundberg, docent på institutet för social forskning vid Stockholms universitet skriver om sjukvårdens förändringar under 1990-talet.
Oförändrade vårdkostnader
När det gäller medicinanvändningen konstaterar han att de ökade läkemedelskostnaderna gjort att vårdkostnaderna totalt sett är oförändrade under 90-talet, trots neddragningarna inom vården. 1990 uppgick läkemedelskostnaderna till 10,1 miljarder kronor, sex år senare var de 20,1 miljarder kronor, mätt i löpande priser.
I fasta priser var ökningen 88 procent. Under samma period ökade läkemedelskostnadernas andel av de totala sjukvårdskostnaderna från 8,4 till 15,7 procent. I ett internationellt perspektiv är det dock en något lägre andel än genomsnittet av OECD-länderna.
Allmänhetens direkta kostnader för receptbelagda läkemedel har under perioden stigit från 1,5 miljarder kronor 1989 till närmare 4 miljarder 1997. Också köp av receptfria läkemedel har ökat. Sammantaget står allmänheten 1997 för 31 procent av de totala läkemedelskostnaderna.
I sin uppsats relaterar Olle Lundberg sjukvårdens förändringar under 90-talet till en analys av hur befolkningens läkemedelsanvändning och benägenhet att söka läkarvård förändrats.
Mer telefonrådgivning
Generellt sett kan en svag minskning av de personliga kontakterna med läkare registreras. Dessa kompenseras dock till en del av en ökning av telefonkontakter. Samtidigt har andelen som avstått från att söka läkarvård trots att de ansett sig behöva sådan inte ökat generellt. Däremot har medicinanvändningen ökat.
Sammantaget har Olle Lundberg funnit mycket få förändringar i vårdutnyttjandet, med ett påfallande undantag: bland yngre har under 90-talet utnyttjandet av läkarvård minskat, medan medicinkonsumtionen ökat. Det är också vanligast i de yngre åldersgrupperna att inte söka läkarvård trots att man ansett sig behöva det.
Om det här skiftet från läkarvård till mediciner representerar en positiv eller negativ utveckling för den enskilde har inte Olle Lundberg något svar på.
? Det finns inte heller någon riktigt bra statistik som visar om den ökade medicinförbrukningen bland de yngre förklaras med att de självmedicinerar mer, alltså köper mer receptfria medel, eller om ökningen beror på att läkare idag skriver ut mer mediciner till yngre.