För några veckor sedan presenterades ännu en utredning om hur läkemedel ska finansieras i Sverige. Cirka två veckor innan utredningen presenterades läckte vissa delar ut och fick stor plats i medierna. Det ledde till opinion mot flera förslag som man trodde skulle komma.
En vecka innan utredningen skulle presenteras hade regeringen kontakt med flera pensionärsföreningar som gav sin syn på en utredning som ingen av dem hade sett. När socialminister Lars Engqvist till slut fick utredningen på sitt bord avfärdade han flera förslag utan att ens öppna pärmarna och läsa texten. Det starka opinionstrycket från allmänhet och patientföreningar hade fått effekt. Hur det blir nu vet ingen men många undrar varför socialministern överhuvudtaget tillsätter en utredning när han ändå ?struntar? i den? Socialministern kan inte bara snävt titta på patientens kostnad för själva läkemedlet utan måste se vilka effekter det kan få både i hans egen och i regeringskollegernas delar av en gemensam budget.
I Dagens Medicin nr 38 den 19 september 2000 tyckte Arne Melander och J Lars G Nilsson att Sverige behöver en heltäckande läkemedelspolitik. Det är en bra tanke men det räcker inte! Politikerna måste ta ett helhetsansvar för hela hälso- och sjukvårdsnotan, inte bara för den del som handlar om läkemedel. Till denna kommer kostnader för sjukhusvård och hemsjukvård men även sådana kostnader som sjukskrivningar, förtidspensioneringar, tandvårdskostnader mm. Alla dessa bitar utreds var för sig men är i högsta grad integrerade med varandra. Genom att öka eller minska någon kan de andra påverkas.
I ett samhällsekonomiskt perspektiv är det inte rimligt att alla läkemedel subventioneras av allmänna medel. För att arbeta med helheten bör politikerna utgå från läkemedelsdelen och lägga mer pengar på den. Strama upp regelverk så att rätt läkemedel förskrivs till rätt patient. Inför tuffare subventioneringsregler i olika grad beroende på läkemedlets indikation och effekt. Inför den expeditionsavgift som Olof Edhag föreslår i sin utredning och gör fler läkemedel receptfria. Genom att tillåta privata apotek kan politikerna stimulera till en ökad priskonkurrens. Dessutom bör politikerna införa ett gemensamt högkostnadsskydd för all hälso- och sjukvård som innefattar både läkemedel och vård inklusive tandläkarbesök.
Dessutom behövs ökade informationsinsatser till allmänheten där vi berättar om vikten av en optimal läkemedelanvändning. Genom att använda läkemedel på ett smartare sätt än i dag, vilket inte med automatik är likställt med ett billigare sätt, kan kostnader som förtidspensionering, sjukskrivningar och sjukhusvård sjunka. Då använder vi både läkemedel och samhällets resurser på ett mer optimalt sätt. Sveriges politiker inom kommun, landsting och stat, med socialminister Lars Engqvist i spetsen, måste öppna ögonen och se skogen – inte bara träden.
Fredrik Hed
Chefredaktör