Nervtillväxtfaktorer eller neurotrofa faktorer är jämförelsevis små proteiner som bland annat behövs för att nervceller ska kunna utvecklas, och sedan bland annat skyddar dem från kemisk stress. De finns i små, ofta svårmätbara mängder i hjärnan, men också i exempelvis mag-tarmkanalen och könsorganen.
? Idag känner vi till 25 stycken och listan växer. För att ett neuron ska kunna bildas krävs kombinationer, ?cocktails? av olika neurotrofa faktorer, säger Lars Olson, professor vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Parkinson tänkbar tillämpning
Lars Olsons forskargrupp har länge arbetat med att kartlägga de neurotrofa faktorernas betydelse och var i kroppen de bildas. Man var exempelvis i början av nittiotalet tidigt ute med att visa att den ?hetaste? neurotrofa faktorn, GDNF (Glial Cell-Line Derived Neurotrophic Factor), stimulerar de dopaminerga neuronen i hjärnans substantia nigra. Denna effekt, som även andra neurotrofa faktorer uppvisar i olika grad, gör Parkinsons sjukdom till en tänkbar terapeutisk tillämpning. Tillförsel av neurotrofa faktorer har också testats på patienter med Alzheimers sjukdom, ALS, och diabetesrelaterad neuropati.
Redan i början av åttiotalet studerade Lars Olson den neurotrofa faktorn NGF (Nerve Growth Factor). NGF tillfördes till hjärnan på Parkinson-patienter, i kombination med transplantation av binjuremärg. På senare tid har dock mer forskarenergi lagts ner på GDNF-familjen, som visat sig stimulera de dopaminerga neuronen i relativt hög grad.
Många angreppssätt
Det finns flera tänkbara sätt att använda de neurotrofa faktorerna och deras receptorer för behandling av neurodegenerativa sjukdomar. Lars Olson skisserar fem olika tillvägagångssätt.
? En forskningslinje är inriktad på att ta fram lågmolekylära agonister som verkar på de neurotrofa faktorernas receptorer. Det är svårt, men ingen omöjlig uppgift, forskarna är på god väg att lyckas, säger Lars Olson.
De neurotrofa faktorerna passerar normalt inte blod-hjärnbarriären. Ett sätt att kringgå detta är att koppla faktorerna till molekyler som passerar barriären, exempelvis transferrin. Man kan också tillföra proteinerna direkt in i CNS genom en slang. Här har amerikanska forskare gjort försök att introducera GDNF direkt i hjärnans ventrikelrum, men resultaten har hittills inte stått i paritet med förväntningarna. Här tycker dock Lars Olson att man valt fel angreppssätt, man borde hellre försöka injicera GDNF direkt till de delar av hjärnan där de dopaminerga nervcellskropparna och nervändarna finns.
Genterapi
Andra tänkbara vägar är att transplantera celler som producerar neurotrofa faktorer, eller att angripa problemet på gennivå. I det senare fallet kan man använda ett virus, till exempel ett herpesvirus som har förmåga att infektera nervceller.
? Man tar bort en del av arvsmassan så att viruset inte kan replikera, och sätter in genen för exempelvis GDNF. Administrationen sker sedan genom injektion till CNS. Tekniken håller på att utvecklas och blir allt bättre, men ett stort problem är att få genuttryck under en längre tid. Proteinsyntesen tenderar att minska efter några månader, säger Lars Olson.
Multipel genes
Neuropatologin vid Parkinsons sjukdom är väl känd, men vad sjukdomen beror på är fortfarande i stor utsträckning en gåta. Många forskare letar idag delorsaker på gennivå.
? Hittar någon förklaringen skulle det innebära ett genombrott på området jämförbart med den revolution som levodopa en gång åstadkom. Det handlar sannolikt om ett komplicerat samspel mellan summan av en rad olika mutationer på en rad olika gener och yttre miljöfaktorer. Generna spelar troligen en större roll än vad man tidigare trott, säger Lars Olson.
Mutationer i generna som kodar för neurotrofa faktorer kan inte minst vara av intresse i detta sammanhang.
? Här kan man tänka sig att mutationer som ger en ?loss of function? kan vara associerade med Parkinsons sjukdom, medan ?gain of function?-mutationer kanske kan länkas till schizofreni, säger Lars Olson.