Tetracykliner och kinoloner minskade risken för hjärtinfarkt hos friska individer

Mikroorganismer tillhör de faktorer som diskuteras när det gäller orsaker till hjärtsjukdom och hjärtinfarkt. Framför allt har intresset fokuserats mot Chlamydia pneumoniae, men även cytomegalvirus och magsårsbakterien Helicobacter pylori tillhör de misstänktas skara.
På senare år har det rapporterats att makrolider som azitromycin och roxitromycin minskat risken för återkommande hjärt-kärlsjukdom hos patienter som genomgått en hjärtinfarkt eller som haft instabil angina pectoris. I försök har azitromycin kunnat motverka intimans förtjockning i kranskärl hos kaniner som utfodrats med kolesterol och utsatts för Chlamydia-infektioner.
Totalt 3 315 patienter och 13 139 matchade kontrollpersoner från 350 brittiska allmänläkare enrollerades i en populationsbaserad fall-kontroll-studie. Personer över 75 år exkluderades liksom personer med disposition för cirkulations- och metabola sjukdomar som i sig ger ökad risk för hjärtinfarkt (ischemisk hjärtsjukdom, oförklarad bröstsmärta, hjärtarrytmier, hjärtsvikt, stroke, venös tromboembolism, hypertoni, dyslipidemi, diabetes etc). Patienterna fick en första hjärtinfarkt mellan den 1 januari 1992 och 31 oktober 1997.
Alla patienter och kontroller fanns registrerade i en omfattande databas (General Practice Research Database, GPRD) i minst tre år. Där finns också information om personernas antibiotikaanvändning.
Med avseende på antibiotikaanvändning delades infarktpatienter och kontroller in i åtta olika grupper: enbart tetracykliner, enbart makrolider, enbart sulfonamider, enbart kinoloner, enbart penicilliner, enbart cefalosporiner, mer än ett antibiotikum samt en grupp som inte tagit något antibiotikum under den studerade perioden.
Risken att drabbas av en hjärtinfarkt sattes till 1,0 för dem som inte tagit något antibiotikum under treårsperioden. När grupperna sedan jämfördes med denna referensgrupp sågs inga statistiska samband mellan risken att få hjärtinfarkt efter att ha tagit enbart sulfonamider, makrolider, penicilliner eller cefalosporiner. Inte heller i gruppen som tagit olika antibiotika sågs någon riskreduktion.
Men för dem som tagit enbart tetracykliner eller kinoloner sågs en signifikant riskreduktion. För tetracyklingruppen var den relativa risken 30 procent lägre (p<0,01; 95-procentigt konfidensintervall 0,55?0,90). För kinolonbehandlade var den relativa riskreduktionen 55 procent (p<0,04; 95-procentigt konfidensintervall 0,21?0,95).
Materialet var inte tillräckligt stort för att man skulle få fram eventuella skillnader mellan dem som fick ett eller flera recept på antibiotika.
Att effekten av makrolider var obefintlig i studien förklaras med att den mest använda substansen i denna grupp var erytromycin. Denna har inte en så tydlig effekt på Chlamydia pneumoniae som andra substanser i samma läkemedelsgrupp. Dessutom fick flertalet patienter en så liten dos makrolider att den troligen var för låg för att slå ut Chlamydia-infektioner.
Författarna konstaterar att fynden i studien passar väl in i hypotesen att bakteriella infektioner har betydelse för uppkomsten av hjärtinfarkt. Men det finns flera reservationer. Resultaten antyder ett samband, men bevisar inte att antibiotika minskar risken för hjärtinfarkt. Man kan exempelvis inte utesluta att tetracykliner och kinoloner kan utöva effekt enligt en annan farmakologisk mekanism än den antibiotiska.
Eftersom man inte hade tillgång till antikroppsmätningar visste man inte heller vilka organismer som var bakgrund för antibiotikaförskrivningen.
I en ledarkommentar konstateras att studien ger enbart   indirekta bevis för att infektioner kan leda till hjärtinfarkt. Om antibiotikaanvändning har en effekt på en så kort period som tre år kan detta tyda på att effekten snarare beror på en stabilisering av aterosklerotiska plack snarare än en allmänpreventiv effekt mot ateroskleros i sig. Kanske verkar antibiotika i dessa fall genom en ickespecifik antiinflammatorisk mekanism snarare än en antibakteriell.
Det behövs stora randomiserade kliniska studier för att reda ut vilken roll antibiotika, eller vissa grupper av antibiotika, ska spela när det gäller prevention av hjärt-kärlsjukdom. Tills vidare gäller för behandlande läkare att kontrollera blodtrycket, sänka lipidnivåerna och verka för rökstopp hos personer i riskzonen. Även om kontrollerade studier skulle visa effekt av antibiotika kvarstår dilemmat att en omfattande antibiotikaanvändning för att motverka aterosklerossjukdom kan leda till förvärrade problem med resistenta bakterier.
JAMA 1999;281:427?31, 461?2