Den selektiva östrogenreceptormoduleraren raloxifen som nyligen godkänts i Sverige för att behandla osteoporos hos postmenopausala kvinnor kan reducera risken för bröstcancer. Det visar en treårig multicenterstudie, the Multiple Outcomes of Raloxifene Evaluation (MORE) som nyligen publicerades i JAMA (1999;281:2189-2197).
I studien ingick 7 705 postmenopausala kvinnor under 81 år som randomiserades till raloxifen eller placebo och följdes under 40 månader. Tretton fall av bröstcancer diagnosticerades bland de 5 129 kvinnor som fick raloxifen jämfört med 27 fall bland kontrollgruppens 2 576 kvinnor.
Det innebär att för att förhindra ett fall av bröstcancer behöver man behandla 126 kvinnor. Resultatet innebär en genomsnittlig minskning av risken med 76 procent under tre års raloxifenbehandling.
Eftersom det ofta tar flera år innan bröstcancern har blivit så stor att den går att diagnostisera fanns troligen cancern där redan innan studien startade. Därför innebär den minskade förekomsten av bröstcancer inom de första 40 månaderna troligen en bromsning eller tillbakagång av subklinisk cancer.
Bättre effekt än tamoxifen?
Ett annat läkemedel som har prövats för att förebygga bröstcancer är tamoxifen. Det är ett hormonliknande läkemedel som blockerar upptaget av östrogen i bröstcancerceller. Tre studier har testat tamoxifen i förebyggande av bröstcancer. Två fann ingen effekt men den största studien (Breast Cancer Prevention Trial, BCPT) fann att tamoxifen reducerar risken för bröstcancer med cirka 50 procent.
Trots att det verkar som om raloxifen reducerar risken för bröstcancer mer än tamoxifen är inte resultaten av de två studierna direkt jämförbara. Kvinnorna i BCPT studien hade i genomsnitt högre risk för bröstcancer och var yngre än i MORE studien. Selektiva östrogenreceptormodulerare kan vara mer effektiva på kvinnor som inte har ökad risk för bröstcancer än för kvinnor med riskfaktorer som exempelvis genetiska faktorer.
De flesta som får bröstcancer tillhör inte någon riskgrupp och en förebyggande behandling för hela befolkningen bör vara säker och effektiv även för kvinnor som har låg risk för bröstcancer menar forskarna bakom MORE studien.
Jämförande studier startas
I början av sommaren startade en jämförande studie mellan tamoxifen och raloxifen (STAR-studien) på 22000 postmenopausala kvinnor med hög risk för bröstcancer. Den ska pågå i 5 år.
Det är viktigt att utvärdera effekterna av raloxifen och andra selektiva östrogenreceptormodulerare eftersom metastatisk bröstcancer kan utveckla resistens mot tamoxifen efter lång tids användning. Tamoxifens effektivitet för prevention av primär bröstcancer efter behandling i fem år är osäker. En studie (NASP B-14) fann att 5 års behandling med tamoxifen vid hormonberoende bröstcancer reducerar risken för att få cancer i det andra bröstet. Däremot gav förlängd behandling efter 5 år ingen ytterligare minskad risk.
?Raloxifen kan vara värdefullt för kvinnor som har hög risk för osteoporos och bröstcancer, men det är för tidigt att rekommendera det för friska kvinnor utan särskild risk för bröstcancer?, konkluderar forskarna bakom MORE studien. Studien ska fortsätta i åtminstone fyra år till för att belysa långtidseffekterna ytterligare