– Generellt sett är gentestning ytterst tveksam om det inte finns någon behandling att tillgå för patienten, säger Hans Lithell, professor och överläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Situationen är annorlunda vad gäller de farmakogenetiska tester av vissa läkemedelsmetaboliserande enzym som redan finns, eller de testsystem som Eurona utvecklar. Här finns i regel behandlingsalternativ oberoende av hur testet utfaller.
– När det finns behandlingsalternativ även om testets utfall är "negativt" för patienten, ser jag inga etiska problem med gentestning, säger Hans Lithell.
Att gränsdragningen inte är helt tydlig illustreras dock av det faktum att vissa genetiska varianter av läkernedelsmetaboliserande enzymer också tycks ge en ökad benägenhet att utveckla vissa cancerformer (se tidigare artikel).
Ett genombrott för farmakogenetisk gentestning skulle också innebära ett tillskott till det redan idag ökande flödet av genetisk information i vården. Rädslan för missbruk av denna kunskap tycks onekligen oroa stora delar av allmänheten att döma av den begynnande debatten.
Orphan drug-syndrom?
Hans Lithells resonemang tangerar ett annat problem som farmakogenetiken kan tänkas föra med sig. Medan dagens läkemedel är avsedda för alla patienter inom en viss diagnostisk indikation, kan en tänkbar effekt av farmakogenetisk stratifiering bli att vi får ett större antal små, genetiskt definierade subgrupper av patienter som blir ointressanta för läkemedelsutveckling.
Så länge de gentester som används inte har "icke-behandlingsbar" som alternativ, blir dock denna problematik knappast helt brännande. Restriktivitet hos läkemedelsindustrin inför satsningar på läkemedel för små patientgrupper är knappast heller något nytt fenomen.
Mer än bara gener
Farhågor av en annan typ framfördes bland annat vid ett stort symposium om farmakogenetik i New York förra sommaren (se även Läkemedelsvärlden 9/98). Gör den allt mer "hypade" farmakogenetiken att genetikens del i läkemedelssvaret riskerar att överdrivas? .
– Visst finns det en viss risk för detta. Hur en person svarar på ett läkemedel beror ju inte enbart på genetiska faktorer utan även på patientens ålder, hälsotillstånd, diet, kön, övrig läkemedelsbehandling med mera. Men när det handlar om läkemedel som är substrat för viktiga polymorla läkemedelsmetaboliserande enzymer är genetiken onekligen mycket viktig, säger Magnus Ingelman-Sundberg, professor i molekylär toxikologi vid Karolinska institutet.