Inhalerade steroider är förstahandsmedel vid astma, men används även i stor omfattning av patienter med kronisk obstruktiv lungsjukdom, KOL. Dock saknas vetenskapliga bevis för den kliniska effekten för dessa patienter. Visserligen minskar steroider hosta och slembildning, men för KOL-patienterna är önskemålet att åtminstone fördröja den kontinuerliga försämringen av lungornas kapacitet, till exempel uttryckt som FEV 1.
Studien utfördes på ett sjukhus, Hvidovre Hospital, Danmark och omfattade från början 290 patienter rekryterade från en kontinuerlig epidemiologisk undersökning i Köpenhamn. Studien pågick under tre år och var dubbelblind, randomiserad och placebokontrollerad – varannan fick placebo, varannan budesonid. Efter bortfall återstod 203 patienter (109 aktivt behandlade och 94 placebo).
Patienterna hade ingen astma och var i åldern 30-70 år (medelålder 59 år). Deras KOL var mild till moderat. De aktivt behandlade fick först 800 ug budesonid på morgonen och 400 ug på kvällen i sex månader. Under resterande 30 månader fick de 400 ug både morgon och kväll. Läkemedel och placebo gavs med Turbuhaler.
Lungfunktion och andra parametrar mättes var tredje månad. Efter tre år sågs ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Den beräknade årliga försämringen i FEV, var 49,6 mL i placebogruppen och 46,0 mL i den aktivt behandlade.
De subjektiva symtomen förbättrades i båda grupperna, men det var ingen skillnad. Antalet exacerbationer (förvärrat tillstånd) var 155 i budesonidgruppen och 161 i placebogruppen, en ej signifikant skillnad.
Studier av celltyper och mediatorer från lungblåsevätska har visat på tydliga skillnader mellan astma och KOL – något som kanske kan förklara att effekten på KOL kan bli liten för ett läkemedel som effektivt mot astma. Korttidsstudier har dessutom visat liten effekt av steroider på den inflammatoriska processen vid KOL.
Författarna anser att uppdelningen mellan astma och KOL blir än viktigare
i det dagliga kliniska arbetet. Läkare bör betona att rökstopp fortfarande är det enda som hittills visat sig effektivt för att motverka den långsiktiga försämringen
av lungkapaciteten vid KOL.
THE LANCET 1999;353:1819-23