Revidera läkemedelsbehandlingen av äldre

Det talas mycket om läkemedelskostnader idag. Fokus ligger på de nya och mycket dyra preparaten. Det sägs att Viagra kommer att kosta si och så mycket och att Xenical kommer att spräcka landstingens läkemedelsbudget.
Men istället för att fokusera på de nya och dyra preparaten borde man fokusera på är de gamla och dyra patienterna. Det är ett relativt fåtal patienter som svarar för över 80 procent av läkemedelsförbrukningen i Sverige och ett stort antal av dessa är äldre.
Under 90-talet har många med insikt i svensk äldrevård vittnat om att läkemedelsbehandlingen av patienter på sjukhem, servicehus och i olika former av hemsjukvård har spårat ur. Flera olika läkare behandlar patienterna för olika symtom vilket dels leder till fler förskrivna läkemedel och dels till fler biverkningar, som i sin tur behandlas med nya läkemedel. Ett inte ovanligt exempel är äldre patienter som står på 20?30 olika läkemedel. Att detta inte kan vara god läkemedelsbehandling kan var och en inse. Och även om det sannolikt är ett fåtal patienter som står på 20?30 läkemedel, eller mer, så är bara det faktum att någon gör det bevis på att situationen inte är under kontroll.
Orsakerna till att det ser ut så här är dels den bristfälliga organisationsstrukturen som man skapat för vård av äldre och dels att det är betydligt svårare att sätta ut ett läkemedel, som någon annan läkare har satt in än vad det är att sätta in ett nytt.
Resultatet blir övermedicinerade äldre med ökad risk för biverkningar. Biverkningarna leder sedan i sin tur till dyra sjukhusinläggningar. Studier har visat att cirka 10 procent av sjukhusinläggningarna bland äldre beror på läkemedelsbiverkningar. Många av dessa skulle kunna undvikas med en högre kvalitet i läkemedelsbehandlingen.
Apoteket och landets kommuner har på försök drivit projekt på vissa sjukhem där läkare, medicinskt ansvariga sköterskor, sjukvårdsbiträden och apotekare tillsammans gått igenom patienternas läkemedelsordinationer och granskat och ifrågasatt dem. Resultatet blev färre läkemedel, färre biverkningar och patienter som mådde bättre ? en högre kvalitet på läkemedelsanvändningen, med andra ord.
Genom att göra läkemedelsrevisioner av de äldres läkemedel och rensa ut de läkemedel som inte längre behövs sänker man inte bara läkemedelskostnaden, man minskar också sjukvårdskostnaden genom att förebygga ett antal potentiella sjukhusinläggningar. Och som om detta inte vore nog så kan en läkemedelsrevision avsevärt förbättra allmänstatus för patienten, som många gånger kan vara medicinerade in i förvirring.
Apotekets och kommunernas försöksverksamhet har på vissa håll övergått till en kontinuerlig verksamhet av läkemedelsrevision på sjukhem, medan det på flertalet orter inte har fortsatt. Detta på grund av den otydliga ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting när det gäller läkemedelsbehandling på sjukhem.
Kommunerna, som driver sjukhemmen, anser att frågan om de äldres läkemedelsordinationer är en medicinsk frågeställning och att landstingen ska betala den mertid som genomgångarna tar för sjukvårdspersonalen och apotekaren, medan landstingen å sin sida menar att det är en fråga för kommunerna som huvudmän för sjukhemmen.
Mitt emellan dessa två hamnar de gamla patienterna och antalet läkemedel som de får bara växer. Regeringen bör därför omgående slita tvisten om vem som har ansvaret för de äldres läkemedelsrevision så att de äldres vård blir bättre och pengar kan sparas.