Kostnaderna för läkemedel tar allt större utrymme i rapporteringen kring läkemedel. Nu ska även Läkemedelsverket öka sin hälsoekonomiska kompetens. Verket avser att anställa en hälsoekonom med läkemedelsinriktning nästa år.
Något definitivt beslut om den nya tjänsten finns visserligen ännu inte. Först ska budgeten för år 2000 spikas i december månad.
? Kostnaden är mindre än en procent av vår totala budget, så det bör inte bli några problem att få in den nya tjänsten inom den vanliga budgetens ramar. Med en hälsoekonom skulle vår information om läkemedel förbättras avsevärt, säger Björn Beermann, informationsansvarig på Läkemedelsverket.
Proceduren när ett nytt läkemedel godkänns påverkas dock inte av Läkemedelsverkets planer.
? Hälsoekonomi ska ingå i värderingen av godkända läkemedel. Ett läkemedel som inte är kostnadseffektivt godkänns som tidigare om det uppfyller de medicinska kraven. På den punkten blir det ingen förändring, säger Björn Beermann.
Motvikt till industrin
Sedan flera år har läkemedelsföretagen anställt hälsoekonomer. Hälsoekonomiska argument väger tungt när företagen förhandlar om allt högre priser på nya läkemedel. Enbart medicinska data kan hänga fritt i luften om de inte kompletteras med ekonomiska konsekvenser av den nya terapin.
Myndigheter och sjukvården har inte samma kompetens i hälsoekonomi som industrin. Även om läkemedelskommittéerna knyter oberoende hälsoekonomer till sig är den mesta informationen framtagen av företagens experter.
I sina värderingar i läkemedelsmonografin kan Läkemedelsverket idag skriva att det nya läkemedlet är ett värdefullt tillskott i terapin, eller konstatera att det inte tillför något nytt.
Framöver kan den medicinska bedömningen kompletteras med en hälsoekonomisk värdering, till exempel att kostnaden för att undvika en hjärtinfarkt med ett nytt läkemedel är 1 miljon kronor. Eller att några MS-patienter slipper bli beroende av rullstol om många får det senaste läkemedlet.
Väcker nya frågor
Men hälsoekonomiska kunskaper leder också till nya svåra frågor om prioriteringar.
? Man behöver exempelvis behandla 12?13 MS-patienter i två år med interferon beta-1b för att en patient ska slippa rullstolen. Läkemedelskostnaden blir 2,7 miljoner kronor. Är samhället berett att ta den kostnaden? frågar Björn Beermann.
Den hälsoekonomiska analysen bör inte stanna där gränsen för sjukvårdens och landstingens ansvar upphör. De ekonomiska besparingarna av nya läkemedel uppstår ofta på andra håll ute i samhället.
100 miljoner kronor i läkemedelskostnad kan motsvaras av 150 miljoner kronor lägre utgifter i sjukförsäkringssystemet, eller minskad närvaro på sjukhem i kommunal regi. Det vill säga en ren samhällsekonomisk förtjänst samtidigt som landstingen går med ?förlust?.