Den snabba kostnadsökningen för läkemedel ställer större krav än tidigare på avvägningar mellan olika behandlingsalternativ inom sjukvården. Hälsoekonomi blir allt viktigare som underlag för prissättning av läkemedel och för att tydliggöra effekterna av prioriteringar inom sjukvården.
? När vi nu börjar använda hälsoekonomi till grund för våra prioriteringar i läkemedelskommittéerna måste vi redovisa bakgrunden till besluten tydligare i dialog med förskrivare, allmänhet och politiker, säger Mikael Hoffmann.
Generellt är man mer mogen i kommittéerna för hälsoekonomiskt tänkande än man är ute i vården, menar han. När läkemedelskommittéerna använder hälsoekonomiska analyser är man ofta rädd för att använda det i argumentationen, anser han.
? Man kanske har det som en del av ett beslutsunderlag, men presenterar det som ett rent medicinskt beslut. Det här är ett problem som kommittéerna måste ta tag i och man måste arbeta för en öppnare attityd om hälsoekonomiska beslut, säger Mikael Hoffmann.
Mot politisk prioritering
Tidigare har de beslut som tagits i läkemedelskommittéerna varit mer av karaktären kostnadsminimeringsanalyser, alltså val mellan olika generikapreparat och diskussioner om läkemedlens effekt och effektivitet. I och med att man vill och ska värdera kostnad och effektivitet glider man från rent medicinskt beslutsfattande till medicinska beslut där prioriteringen är tydligare, menar Mikael Hoffmann.
? Ju tydligare prioriteringen är och ju mer pengar det rör sig om desto viktigare blir det att de som sköter andra övergripande prioriteringar i sjukvården är involverade i processen på ett eller annat sätt, annars har man misslyckats med läkemedelsreformen, säger han.
? Det innebär inte att politiker ska sitta i läkemedelskommittéerna, men om vi ska jämställa läkemedel med andra insatsfaktorer i sjukvården kan vi inte sitta och prioritera i ett vakuum. Det är ganska uppenbart att när läkemedelskommittéernas arbete granskas av allmänheten blir det också en fråga för politiker.
Han menar att det är viktigt att kommittéerna tar dessa politiska kontakter annars riskerar man att bli överkörda. Kommittéerna kommer förr eller senare att bli tvungna att förankra en del av sina beslut hos politikerna.
Vilka underlag vill man ha?
Vid läkarstämman ska Mikael Hoffmann leda en paneldebatt om hälsoekonomi i läkemedelskommittéerna. Diskussionen kommer att utgå från ett konkret exempel, SBU Alerts uttalande över klopidogrel.
SBU-Alert är ett intressant koncept, menar Mikael Hoffmann. Det är dagsfärskt och ett nytt initiativ. Det är viktigt att sjukvården får upp ögonen för SBU-Alert och utvecklar det mot något som har ännu mer nytta för sjukvården.
Det är viktigt att ha någon typ av nationellt övervägande som står mellan Läkemedelsverkets bedömning och de val som görs lokalt, menar han. Det behövs ett konsensus på nationell nivå ? sedan kan man göra lokala anpassningar.
? Det är olyckligt om 25 landsting gör var sina helt egna bedömningar där man kommer fram till olika resultat, säger han. Dels är det onödigt arbete och dels får man ett mer transparent och tydligt system med nationella bedömningar. Där kan SBU-Alert bli en bra hjälp.
Höjd kompetens
Många ledamöter i läkemedelskommittéerna har gått den skräddarsydda utbildning i hälsoekonomi som Handelshögskolan ordnar eller Apotekarsocietetens kurs. Men i det dagliga arbetet har man inte så mycket kontakt med hälsoekonomi, säger Mikael Hoffmann.
? Det viktiga med hälsoekonomi är att ha en verktygslåda i hälsoekonomiskt tankesätt. Det innebär att man lär sig renodla olika perspektiv, att man inser konsekvenser av förskjutningar i tid och sist men inte minst ett sunt förnuft. Däremot är renodlade hälsoekonomiska studier sällan idag relevanta i den situation man befinner sig i.