Patienter som överlever livshotande kammararytmier löper stor risk för återkommande arytmier. Det finns två olika behandlingsstrategier för att motverka dessa återfall: implanterad defibrillator och antiarytmiska farmaka.
I en randomiserad multicenterstudie med drygt 1 000 patienter jämfördes metoderna. Ingående patienter hade räddats till livet efter kammarflimmer eller hade genomgått elektrokonvertering på grund av kammartakykardi.
Medelåldern var 65 år. 79 procent av patienterna var män.
Hälften av patienterna randomiserades till att få en implanterad defibrillator som vid oregelbunden hjärtrytm ger patienten en elchock så att hjärtrytmen normaliseras.
Den andra hälften behandlades med klass III-antiarytmika; främst amiodaron (Cordarone, Sanofi Winthrop), men en mindre andel fick sotalol.
Färre patienter dog i gruppen som fick en defibrillator implanterad. Överlevnaden var bättre vid alla studerade tidpunkter.
Under den genomsnittliga uppföljningstiden 18 månader avled 16 procent av defibrillatorpatienterna och 24 procent av läkemedelspatienterna.
Ettårsöverlevnaden var 89 procent respektive 82 procent. Efter två år levde fortfarande 82 procent respektive 75 procent av patienterna och efter tre år 75 respektive 64 procent.
Författarnas slutsats är att implanterade defibrillatorer borde erbjudas som första linjens terapi för patienter med svåra hjärtarytmier. n
The New England Journal of Medicine 1997;337:1576?83
- Läkemedel
Defibrillator var bättre än läkemedel vid svår hjärtarytmi
Patienter som överlever livshotande kammararytmier löper stor risk för återkommande arytmier. Det finns två olika behandlingsstrategier för att motverka dessa återfall: implanterad defibrillator och antiarytmiska farmaka.I en randomiserad multicenterstudie med drygt 1 000 patienter jämfördes metoderna. Ingående patienter hade räddats till livet efter kammarflimmer eller hade genomgått elektrokonvertering på grund av kammartakykardi. Medelåldern var 65 […]