?Läkemedelsinformation för alla?. Det är namnet på ett delbetänkande, SOU 1998:41, från Läkemedelsdistributionsutredningen. Under april kom även det avslutande verket, ?De 39 stegen?, som fullbordade Lars Jedings trilogi över Läkemedelssveriges struktur sett ur det statliga perspektivet.
? Patienten i centrum. Det var ett beslut redan under min första dag som läkemedelsutredare, säger Lars Jeding.
Därmed desarmerades ? åtminstone till viss del ? den konflikt mellan två professionella grupper som så lätt uppstår i kölvattnet efter genomgripande ändringsförslag. I detta fall farmaceuter och läkare. Båda grupperna måste självfallet ha patienternas bästa för ögonen.
Genom att använda ett patientperspektiv även på läkemedelsinformationen framstår bristerna i den nuvarande ordningen som uppenbara.
? Det är orimligt att betrakta den information vi får som patienter på bipacksedlarna i läkemedelsförpackningar som bra och tillräcklig. Det är ett tydligt uttryck för att man från ansvarigt håll har ett oprofessionellt förhållningssätt till vad information är, säger Lars Jeding.
Försummat tredje ben
Han beskriver läkemedelsinformation som en skärningspunkt mellan tre komponenter: LÄKE, MEDEL och INFORMATION.
? Det första är läkekonsten och de professionella medicinarna. Det andra produkterna och substansföreträdarna, det vill säga industrin och de instanser som kontrollerar produkterna. På båda dessa områden har vi stor kompetens, säger Lars Jeding.
Men det tredje benets betydelse är sorgligt förbisett, trots att information om läkemedel är mycket viktig.
? Ett kännetecken på bra information är att mottagaren förstått vad avsändaren ville förmedla. Alltför ofta har de offentliga producenterna av läkemedelsinformation gjort halt när informationen väl varit producerad ? då har man varit nöjd trots att man inte haft någon koll på att budskapet verkligen gått fram, säger Lars Jeding.
Han formulerar fyra krav på läkemedelsinformationen för att den ska fylla de krav en patient har rätt att ställa.
? Information till patienter ska vara tillgänglig, begriplig, patientorienterad och tillförlitlig. Detsamma gäller information till sjukvårdspersonal. Det är även viktigt att informationen till de senare bygger på vetenskapliga rön, så kallad evidence-based medicine, säger Lars Jeding.
Informationen ska dessutom göra det möjligt att jämföra läkemedel dels mot varandra men också med andra medicinska metoder. Ekonomiska aspekter ska finnas med. Dessa ska inte bara bestå av själva läkemedelskostnaden utan även belysa samhällsekonomiska effekter. Ett dyrt läkemedel kan exempelvis spara pengar genom att onödiggöra operationer och kan därmed vara samhällsekonomiskt lönsamt.
Splittrad information
Staten finansierar idag ett stort antal instanser som har något ansvar för läkemedelsinformation: Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Apoteket AB, NEPI (Nätverk för läkemedelsepidemiologi), SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering), Riksförsäkringsverket och landstingen.
? Det säger sig själv att detta leder till luddig gränsdragning. Endast en rik nation har råd med sådant slöseri. På kort sikt måste detta stramas upp, säger Lars Jeding.
I huvudbetänkandet skissar Socialstyrelsen och Läkemedelsverket på en ansvarsfördelning mellan de båda organisationerna.
? Det är ett steg i rätt riktning, men dels finns inte de andra organisationerna med och dels finns fortfarande problem med gränsdragningen. Därför föreslår jag att hela ansvaret läggs på Läkemedelsverket, säger Lars Jeding.
In med farmaceuter i vården
Under hela sitt utredningsarbete har Lars Jeding ofta återkommit till att han vill se farmaceuter i förstärkta och nya roller. I informationsutredningen återkommer han till det.
? Jag vill ge farmaceuterna en tydligare informationsroll. Idag får patienten information av farmaceuter i ett sent skede, när han/hon hämtar ut sin medicin på apoteket, säger han.
Efter amerikansk modell efterlyser han att farmaceuter tas in tidigare, gärna redan i diskussionen om hur en behandling ska läggas upp. Ju tidigare synpunkter som rör doseringsfrågor, interaktion mellan olika läkemedel etc kommer in, desto bättre för patienten.
? Apotekare kan exempelvis bli internkonsulter till läkare, men även ha egna patienter på mottagningar. Eller träffa patienter innan de skrivs ut från sjukhuset, säger Lars Jeding.
Ett problem i sammanhanget är att apotekare idag så starkt förknippas med apoteksverksamhet. Lars Jeding tror att sjukvårdens ovilja inför att integrera farmaceuter i sjukvården skulle mildras om de professionella aspekterna av farmaceuters arbete framhålls tydligare.
Ytterligare ett skäl till att Jeding vill se farmaceuter integrerade i vården är att läkemedelsinsatser måste betraktas som kärnverksamhet i vården.
? Funktioner som inte ingår i kärnverksamheten är alldeles utmärkta att köpa in i form av externa konsulter, men dit kan man inte räkna läkemedelsfrågor, säger Lars Jeding.
Använd IT och Internet
Som all annan information växer mängden läkemedelsinformation på Internet lavinartat. Redan nu kan datoranvändare koppla upp sig och hämta hem information om läkemedel som bara för något år sedan var otillgänglig. Denna utveckling kan ingen hindra.
Den snabba utvecklingen innebär att dagens regler som syftar till att begränsa tillgängligheten är otillräckliga. Läkemedelsföretagen får till exempel inte i Sverige marknadsföra receptbelagda läkemedel till allmänheten.
Men sådan information finns redan ute på nätet. Svenska instanser som IGM, Läkemedelsindustrins informations-
granskningsman och NBL, Nämnden för bedömning av läkemedelsinformation, kan bara maktlösa stå vid sidan av och betrakta det som sker. Det globala nätet kan enbart regleras av globala regler och sådana finns inte.
Lars Jeding vill se en offensiv offentlig satsning på IT-medier.
? Sverige är långt efter andra västländer när det gäller att utnyttja IT för läkemedelsinformation. Bara en sådan sak som att vi ännu inte utnyttjar datakraft för recepthantering är pinsam. I huvudbetänkandet föreslog jag att alla recept ska förmedlas elektroniskt senast år 2001, säger han.
IT-medier är särskilt lämpade för förskrivarstöd. Det så kallade Janusprojektet syftar till att ta fram ett dataprogram som förhoppningsvis blir ett effektivt hjälpmedel för förskrivarna.
Internet ska användas mera. Idag samarbetar fem organisationer i Svenskt medicinskt fönster. Jeding föreslår att ett särskilt läkemedelsfönster inrättas på det medicinska fönstret.
Växande roll
Läkemedelsinformationen blir allt viktigare med tiden, anser Lars Jeding.
? Läkemedelskostnaderna tar en allt större andel av sjukvårdskostnaderna. Läkemedelsinformation är ett viktig instrument för att både ta reda på vad vi får för pengarna och dessutom ställa läkemedel i relation till andra terapier, säger han.
Läkemedelskostnaderna uppgick totalt till 20 miljarder kronor 1996.
? Jag ser inget som talar emot att kostnaderna kan ligga på 40 miljarder kronor om fem år. Detta talar entydigt för att läkemedelsinformationen är en alldeles för viktig fråga för att staten ska fortsätta att hantera den oprofessionellt, säger Lars Jeding. N
Jedings slutsatser och förslag i korthet
? Ansvaret för samordning, produktion och distribution av statlig läkemedelsinformation samlas i en myndighet. Detta ansvar ges Läkemedelsverket.
? Statens råd för läkemedelsinformation bildas och knyts till Läkemedelsverket.
? I Svenskt Medicinskt Fönster på Internet skapas ett särskilt läkemedelsfönster. Detta utvecklas till förskrivarstöd med koppling till datoriserad receptförskrivning.
? Offentlig läkemedelsinformation ska ge uttryck för en helhetssyn.
? Mottagarnas (patienter, vårdpersonal) behov ska prioriteras. Fördelningen av vem som ska stå för en viss läkemedelsinformation ska underordnas mottagarintresset.
? Sjukvårdshuvudmännen bör ha ett övergripande ansvar för förskrivarnas fortbildning. Det innebär inte att man helt kan avstå från industrins insatser.
? Fortbildning bör främst ges av läkare och apotekare.
? Läkemedelskommittéerna bör ha ett lagfäst operativt ansvar för information till förskrivare.
? Läkemedelskommittéernas läkemedelslistor och rekommendationer bör regelbundet sammanställas i en nationell översikt. Detta arbete utförs av det ovan föreslagna Rådet för läkemedelsinformation.
? Läkemedelsinformation kan vara en strategi för landstingen att förbilliga vården.
? Läkemedelsinformation betalar sig. Bra information förbättrar de medicinska resultaten och minskar kostnader.
? En samlad läkemedelsinformation bör resultera i välfärdsvinster och ekonomiska vinster både för enskilda och samhället.
? Att läkemedelsindustrins information är produktinriktad underlättar ställningstagande. Förment objektiv marknadsföring sprider osäkerhet.
? Att industrin avsätter stora resurser på information är inte ett problem i sig. Problemet är istället bristen på offentlig läkemedelsinformation som motsvarar andra behov än de företagen kan tillfredsställa.
? Bristerna i offentlig läkemedelsinformation beror inte enbart på bristande resurser. Den kompetens som finns i industrin saknas oftast i sjukvården.