Kvinnor drabbas i större utsträckning än män av biverkningar på grund av läkemedelsanvändning. Men den viktigaste faktorn bakom detta är att kvinnor helt enkelt använder mer läkemedel än män. Mängden rapporterade biverkningar står i direkt relation till konsumtionen.
Det finns anledning att påpeka att vi aldrig kommer att veta exakt hur vanliga biverkningarna är totalt sett. Läkemedelsverket vill helt enkelt inte ha in rapporter om alla enkla biverkningar av preparat som är kända. Det kan röra sig om huvudvärk, diarréer etc.
? Kända, triviala biverkningar ska inte rapporteras. Både vi och sjukvården har mer angelägna arbetsuppgifter, säger Bengt-Erik Wiholm, Läkemedelsverket.
Därför finns det inte heller säkra statistiska uppgifter om hur skillnaderna mellan kvinnor och män ser ut. På enstaka områden har man däremot noterat skillnader.
? Biverkningar förknippade med autoimmunitet är överrepresenterade bland kvinnor. Hypertoniläkemedlet Apresolin gav i sällsynta fall biverkningar som var lika dem som vid den autoimmuna sjukdomen SLE, systemisk lupus erythematos. Denna biverkning drabbade kvinnor i mycket högre utsträckning än män, säger Bengt-Erik Wiholm.
Könet riskfaktor
I en tidig svensk rapport från 1973 analyserades 310 biverkningsrapporter utan att man kunde finna könsrelaterade skillnader. Men i en utländsk studie från 1976 som omfattade biverkningar på akutsjukhus fanns samband mellan kvinnligt kön och höjd risk för biverkningar. Denna risk var oberoende av ålder och hur lång inläggningstiden var.
Det tycktes som om kvinnor tenderade att få gastrointestinala biverkningar medan biverkningar hos män oftare noterades som störningar i blodets funktion.
Även om män mindre ofta drabbades av biverkningar så var de i högre utsträckning livshotande. 15 procent av alla biverkningar hos män var allvarliga; hos kvinnor var andelen allvarliga fall 4 procent.
Allergiska hudbiverkningar
Ökad benägenhet för gastrointestinala biverkningar hos kvinnor sågs även i en studie från 1980. Även denna utfördes på sjukhus. Enligt studien utvecklade kvinnor oftare allergiska hudbiverkningar medan män oftare drabbades av störningar i kroppens balans av olika elektrolyter.
I denna studie var antalet distribuerade läkemedel, ålder och sjukhusvistelsens längd lika. Men bland männen fanns signifikant fler patienter med underliggande lever- och njursjukdom.
I en översiktsartikel (Drugs 1995;50(1):1?6) konstaterar Judith Kano, Kimberly Yonkers och Jonathan Cole att det finns flera faktorer som orsakar skillnaderna mellan könen:
? Olika farmakokinetik och farmakodynamik mellan könen.
? Skillnader i kroppens nivåer av fritt cirkulerande hormoner.
? Användning av läkemedel som påverkar metabolismen av läkemedel i levern.
? Olika frekvens användning av vissa läkemedel.
? Skillnader i rapportering.
Lägre vikt ger högre dos
Ett enkelt konstaterande är att kvinnor ofta får högre dos av ett läkemedel helt enkelt för att kvinnor i genomsnitt väger mindre än män och att ordinerat antal tabletter ofta inte tar hänsyn till vikten.
Lite mer komplicerat blir det när man tar in absorptionen av läkemedel i mag-tarmkanalen. Man har noterat skillnader i utsöndringen av syra (kvinnor utsöndrar mindre mängder av saltsyra) i magsäcken och detta kan ha betydelse för upptaget. Magsäcken töms också långsammare hos kvinnor. Det senare påverkas av hormoner. Hormonutsöndringen under en graviditet påverkar exempelvis tömningshastigheten.
Kvinnor har en högre andel fettvävnad än män vilket innebär att fettlösliga läkemedel kan få en annan fördelning i kroppen. Det gäller till exempel för diazepam där en större andel lagras initialt i fett varför serumhalten blir lägre. Vid långtidsbehandling kan ett diazepamlager byggs upp, vilket på sikt kan leda till förhöjda serumnivåer. För att undvika biverkningar måste dosen anpassas till dessa omständigheter.
Målorganet har också betydelse. En studie indikerar att kvinnor har ett högre blodflöde i hjärnan vilket skulle innebära att läkemedel i högre grad distribueras till hjärnan. Detta förhållande påverkar både effekten av det aktuella läkemedlet men kan också innebära en ökad risk för biverkningar för kvinnor.
Hormonernas spel
Östrogen, progesteron och testosteron kan ha betydelse för förekomsten av läkemedelsbiverkningar. De två förra leder till att enzymaktiviteter kan variera under en kvinnas menscykel.
Det finns fallrapporter om att plasmanivåerna av litium och tricykliska antidepressiva varierar under menscykelns gång, medan nivåerna av SSRI inte tycks variera i takt med hormonerna. Detta påverkar i sin tur risken för biverkningar.
Tillförda könshormoner, till exempel p-piller, kan förändra effekten av andra läkemedel och därmed ge en risk för biverkningar. Bensodiazepiner är en grupp läkemedel där sådana misstankar finns.
Det antidepressiva läkemedlet imipramin var i en studie så förhöjt vid p-piller-användning att författarna rekommenderade en sänkning av dosen imipramin med en tredjedel för att undvika överdosering.
Fertilitet riskfaktor
Kvinnans reproducerande förmåga är förknippad med ökad användning av läkemedel, inte bara p-piller. Menssmärtor leder till ökad konsumtion av NSAID. Blodbrist leder till ökad konsumtion av järntillskott. Vätskedrivande medel och läkemedel som motverkar rikliga blödningar är andra exempel på den ökade läkemedelsbelastningen.
Kvinnor går oftare till läkare, vilket i sig är en faktor för ökad läkemedelsanvändning. Dessutom finns rapporter om att sannolikheten är högre för en kvinna att lämna sin läkare med ett recept i handen. Vilket i sig är en riskfaktor för biverkningar.