Felanvända läkemedel är en stor ? den största? ? post i samhällets och konsumenternas utgifter för läkemedel. Den bristfälliga informationen på konsumenternas förpackningar är en huvudorsak till detta. En genomgång av det egna medicinskåpet ger syn för slutsatsen: så här kan det inte fortsätta.
På en apoteksetikett Divigel står det t ex SALVA 1 GÅNG DAGLIGEN ÖSTROGEN. Salva? ? det står gel på kartongen. Texten är ett vims av doseringsråd och innehållsdeklaration och kan möjligen förstås av förskrivare och farmaceuter.
En tub Orudis gel 2,5% är etiketterad med UTVÄRTES. EN SALVSTRÄNG APPLICERAS 1-2 GÅNGER PER DAG. MAX 7 DAGARS BEHANDLING (åter salva istället för gel). Det står inte hur lång strängen skall vara. Appliceras var? På det smärtande stället givetvis! Inte givetvis när man hittar tuben efter ett halvår bland alla andra tuber i medicinskåpet. På tuben står utgångsdatum instansat i tubens fotände. Detta datum döljs så fort man rullat ihop tuben ett varv. Det är skandal att läkemedels hållbarhet märks på detta vis. Titta på ett mjölkpaket. Stort och tydligt finns förpackningsdag och bäst före utskrivet på ovansidan ? inte i botten.
I skåpet finns dessutom en flaska Loceryl 5%. Den saknar apoteksetikett. Kanske satt denna på kartongen, för flaskan är liten. Den fabrikstryckta texten, anger som enda användningsråd ?lack till naglar?. Att det är ett läkemedel framgår ingenstans av den mikroskopiska förpackningstexten.
Bättre information finns på receptfria Mitronazol kräm 2%. På förpackningen står, med versalgemen skrift (som är lättare att läsa än versal) att den är till för fotsvamp och att man skall följa bifogad bruksanvisning. Essensen av denna anvisning skulle nog fått plats på förpackningen med annat textval och annan layout. Slutligen fanns ett par kartor Ipren i skåpet. Om belysningen är optimal kan man i aluminiumblänket nästan urskilja Ipren 200 mg på varje ruta.
Alltför sällan finns ändamålet med behandlingen angivet på etikett eller förpackning. Tänk om konsumenten förväxlar de ovan nämnda gelerna och tar Orudis mot nattsvettningar och blodvallningar och Divigel mot smärta. Det är fullt möjligt med tanke på mängden läkemedel i de flesta konsumenters medicinskåp. En engelsk undersökning visade att 12% av befolkningen använder överblivna receptläkemedel för egenvård.
Av Läkemedelsverkets receptföreskrifter framgår klart att receptutfärdaren skall ge sådana anvisningar beträffande dosering, ändamål och behandlingstid att patienten kan använda läkemedlet på rätt sätt. En svensk undersökning från 1992 visade att var fjärde läkare ej angav ändamålet med behandlingen på receptet. Socialstyrelsen borde därför skärpa tillsynen över förskrivarna så att dessa följer svensk lag.
Hur kan denna slapphet vad gäller läkemedelsinformationen fortgå? Hur kan stat och landsting pumpa in miljonbelopp år ut och år in i vården till projekt, utbildningar och kongresser för att förbättra läkemedelsanvändningen i samhället utan att ge sig i kast med den mest grundläggande informationsgivaren: etiketten och förpackningen. Tror experter och politiker att folk hålslår sina bipacksedlar och sätter in dem i ringpärmar med bokstavsregister?
Läkemedelsverket och Socialstyrelsen måste skärpa kraven på den enda information, som följer läkemedlet under hela dess livslängd ? förpackningstexten och apoteksetiketten. Datoriserade rutiner hos förskrivarna kan användas för att maximalt utnyttja apoteksetiketten till bruksanvisning. Läkemedelsindustrin måste allokera mer utvecklingsresurser till hela läkemedlet, som ju innefattar förpackningen. Massmedia borde varva sina sensationsreportage från läkemedelsområdet med att uppmärksamma vettiga och ovettiga etiketter på burkar, kartonger, tuber och flaskor.