Utan kunskap om hur läkemedelsanvändningen ser ut idag är det svårt att fatta korrekta beslut i riktning mot en mer optimal läkemedelsanvändning. Men för att detta ska kunna ske behöver man samla in uppgifter, inte bara om hur många förpackningar av olika läkemedel som säljs i olika delar av landet. Dessutom behövs data som kopplar ihop förskrivningsorsak med läkemedel.
Vår kunskap om samband mellan läkarens diagnos, förskrivningsorsak och vilket läkemedel som förskrivs är begränsad. Men de förslag som syftade till att öka denna kritiserades hårt från läkarhåll. Bland annat hävdades att patienternas integritet var hotad om känsliga uppgifter från journalen fick spridning genom att de överfördes till recepten och därifrån till ett centralt register hos Socialstyrelsen.
Vad som också framkom i debatten var att läkarna i primärvården som redan var hårt pressade av sina dåvarande arbetsuppgifter var bekymrade över att nya administrativa rutiner skulle ta bort värdefull tid från den medicinska konsultationen.
Försöker hitta modell
Lagen om receptregister infördes den 1 januari 1997 efter beslut av riksdagen ett par månader tidigare.
Debatten ledde till att Socialstyrelsen fick i uppdrag att samordna försök att hitta en bra modell för inhämtning av data om förskrivningsorsak. Vidare ska denna information kunna överföras till ett centralt receptregister, varifrån sammanställd information ska återföras till förskrivare och andra behöriga utan att patienternas integritet hotas.
Försöket ska också ta reda på hur vården på ett bra sätt ska kunna informera patienterna och samtidigt få deras samtycke till att uppgifter om förskrivningsorsak och läkemedel tillsammans med personnumret överförs från receptregistret till det så kallade hälso- och sjukvårdens läkemedelsregister.
I Blekinge genomfördes i slutet av förra året ett försök att kartlägga de praktiska konsekvenserna av att läkarna skulle informera patienterna och fråga om samtycke till att uppgifter fördes över till hälsodataregistret. 80 läkare på tio vårdcentraler deltog i försöket som pågick under tre veckor. Av de 80 deltog sedan 49 aktivt i försöket medan 31 ingick i en kontrollgrupp.
Samtliga läkare fick före försöket svara på frågor om sina attityder till reformen. Under försöket fördes dagboksblad för att dokumentera arbetet med de enskilda patienterna. Efter de tre veckornas försök fick de 49 som deltagit aktivt svara på enkätfrågorna igen.
Oförändrad inställning
Ett resultat från försöket är att läkarna anser att diskussionen med patienterna om att information ska överföras till ett register tar för lång tid. Uppgiften upplevs av läkarna som störande i konsultationen.
Denna inställning hade inte förändrats nämnvärt efter försöket. Före försöket tyckte 94 procent av läkarna att tidsåtgången var oacceptabelt stor. Efteråt hade andelen sjunkit något till 81 procent.
Däremot förändrades läkarnas uppfattning mera när det gäller tidsåtgången för att ange förskrivningsorsak. Före försöket ansåg 86 procent att tidsåtgången var oacceptabelt stor. Efteråt var det knappt hälften som delade den uppfattningen, 49 procent.
I dagboksbladen noterades bland annat patienternas inställning till överföring av data till ett centralt register. 62 procent lämnade samtycke till detta. Men siffran varierade kraftigt från läkare till läkare från 16 procent till 94 procent.
Graden av samtycke mättes dessutom med en patientenkät och via recepten. Även dessa hamnade på cirka 60 procents samtycke.
Regler om samtycke måste ändras
? De regler om samtycke som riksdagen beslutat om fungerade inte i praktiken. Den slutsatsen har vi dragit efter försöket i Blekinge, säger Cecilia Claesson, projektchef på Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen har framfört ett önskemål om förändrade regler till socialdepartementet, men där är ingen förändring aktuell:
? Reglerna om samtycke beslutades i stor politisk enighet i riksdagen och vi måste respektera det. Under 1999 sker en stor översyn när remissvaren på läkemedelsutredningarna behandlas. Förändrade samtyckesregler skulle kunna bli aktuella då, säger Birgitta Bratthall, kansliråd på socialdepartementet.
När data endast finns från två tredjedelar av patienterna kan uppgifterna möjligen användas för vissa statistiska ändamål, även om man då helst vill ha 80?85 procents deltagande. I det här fallet ska uppgifterna användas för epidemiologiska studier och i ett säkerhetsregister:
? Och då måste man i princip ha alla med. Får vi till exempel in uppgifter om ett läkemedels risker och måste ha tag i patientansvarig läkare till de 100 svenskar som fått detta läkemedel måste helt enkelt alla patienter finnas med, säger Cecilia Claesson.
Nya försök
Även när det gäller att ange förskrivningsorsaken på receptet återstår det att finna den bästa metoden. Både i Blekinge, nordvästra Stockholms sjukvårdsområde och eventuellt i Skåne ska ytterligare försök genomföras.
Denna gång ska en högre grad av datorisering utnyttjas. Med en ny datorprogramvara ska läkaren direkt få upp godkända och näraliggande indikationer på en meny när ett läkemedelsnamn anges. På så sätt minimeras läkarens tidsåtgång.
Och i nästa led ska recepten överföras elektroniskt till apoteken.
? Då blir patientsekretessen större. Apotekspersonalen ser nämligen inte förskrivningsorsaken. Dessutom slipper man risken att andra personer än patienten själv råkar se receptet, säger Cecilia Claesson.
Trots att säkerheten i Socialstyrelsens register är mycket hög (det finns inga kända fall där information läckt ut) finns det en utbredd skepsis i befolkningen ? ?det är läskigt med register?.
? Många inser inte vilken nytta ett register kan ha. Vi kommer att få en helt annan bild av sambanden mellan läkemedel och deras medicinska effekter och bieffekter om ett läkemedelsregister blir av. Ett register kan alltså bidra till högre vårdkvalitet och därmed på sikt medverka till lägre kostnader, säger Cecilia Claesson.