En viktig uppgift för läkemedelskommittéerna är att följa upp användningen av läkemedel lokalt och att arbeta fram rekommendationer inom olika terapiområden. Men kommittéerna ska inte ges några sanktionsmöjligheter mot förskrivare som inte följer deras råd.
Läkemedelskommittéer har funnits i flera decennier. Trots att de hittills inte varit obligatoriska har ändå en stor del av sjukvårdssverige betjänats av sådana. För ett par år sedan fanns det kring 80 kommittéer i landet, i genomsnitt 3?4 per landsting.
Det var för många tyckte bland andra sjukvårdsutredarna i HSU2000 och föreslog en drastisk minskning; en kommitté kunde räcka för ett normalstort landsting. Men eftersom man ansåg verksamheten som viktig föreslogs att frivilligheten skulle ersättas av lagreglerad skyldighet för landstingen. De nya kommittéerna föreslogs också få ?kraftfullt ökade resurser.?
Så blev det också när utredningens förslag manglats genom till beslut i riksdagen i slutet av förra året, lagen (1996:1157) om läkemedelskommittéer.
I Örebro län har det funnits en landstingsbaserad läkemedelskommitté sedan 1970. Erfarenheter härifrån har ingått inför förslagen om läkemedelskommittéer.
I centrum finns ett arbetsutskott som består av tre personer (ordförande som är allmänläkare, vice ordförande och apotekaren). Kommittén har totalt tolv medlemmar, som representerar öppenvården, sjukhusvården, privatläkare, farmaceuter och sjuksköterskor. Till kommittén knyts expertgrupper, specialister inom olika terapiområden.
Kommittén i Örebro tillhör de som ger ut de mest omfattande listorna över rekommenderade läkemedel, en bok, vars senaste upplaga omfattade 176 sidor. I Kristianstad län används en lista som består av en vikt A4.
Etiken allt viktigare
I takt med att läkemedelskommittéerna ska få en större tyngd i rekommendationer om läkemedelsval vill många på olika sätt påverka de som ingår i kommittéerna. De ekonomiskt starkaste aktörerna är representanter för läkemedelsindustrin.
När informationstrycket mot kommittéledamöterna ökar ökar också behovet av etiska riktlinjer. En del kommittéer har redan spikade regler som oftast ansluter sig till de som rekommenderas av centrala organ som Landstingsförbundet, Läkarförbundet och Läkemedelsindustriföreningen.
Några få diskuterar särskilda deklarationer, bland annat Stockholm.
? Vi tänker införa en självdeklaration av EU-modell där ledamöter av kommittén får redovisa alla kontakter med industrin under de senaste fem åren, säger Bengt Blomberg, centralt ansvarig för läkemedelsreformen i Stockholms läns landsting.
En angränsande fråga är ersättningar till läkare för uppdrag som ingår i kliniska läkemedelsprövningar. Här finns en uppenbar risk för jäv; att en läkare kanske skriver ut läkemedel för företag som ersätter honom för kliniska prövningar.
? Vi säger att ersättning för kliniska prövningar ska gå till arbetsgivaren. Har sedan detta arbete skett utanför läkarens ordinarie arbete ska han ersättas för det på samma sätt som vid annat övertidsarbete, säger Bengt Blomberg.
Följer oftast landstingsgränsen
På de flesta håll i landet finns nu nybildade läkemedelskommittéer som oftast följer landstingsgränserna. Det är främst i storstadsområdena kommittéerna får annan utsträckning. De nya regionbildningarna i Västsverige och längst i söder kommer att ha flera kommittéer.
I Västsverige bildas 1 januari 1999 det nya storlandstinget, regionstyrelse, där Göteborgs kommun, Bohuslän, Älvsborg och Skaraborgs län kommer att ingå. Vad regionen ska heta är inte fastställt, men ?Västra Götalands län? är ett förslag.
Totalt fem läkemedelskommittéer kommer att finnas inom det nya storlandstinget, varav några som korsar de nuvarande gränserna mellan de olika huvudmännen:
? Skaraborg.
? Göteborg?södra Bohuslän.
? Mellersta Bohuslän.
? Norra Bohuslän?norra Älvsborg.
? Södra Älvsborg.
? De nya kommittéerna ansluter till de principer vi arbetat med sedan tidigare. Kommittéerna jobbar för sjukhus och primärvården i den geografiska omgivningen, säger Elisabet Olin, hälso- och sjukvårdssekreterare i Bohuslandstinget.
Kommittéerna samarbetar bland annat vid experthjälp från universitetssjukhuset Sahlgrenska i Göteborg, men det sker, åtminstone inledningsvis, ingen central styrning av läkemedelslistorna.
? Tanken är ju att listan ska vara förankrad bland dem som arbetar med den.
I Stockholm blir tio sex
I dag finns ett tiotal läkemedelskommittéer i Stockholms läns landsting. Några är knutna till de större sjukhusen och andra har en geografisk täckning.
Ännu har de politiska besluten om kommittéerna ej fattats. Men ett förslag finns på tjänstemannanivå. Enligt detta kommer det att finnas fem lokala läkemedelskommittéer och en central. Dessa bygger på de ?gamla? kommittéerna.
När detta skrivs är det dock osäkert om ett beslut kommer att tas i landstingsfullmäktige före sommaren.
? När väl beslutet tas kan kommittéerna sätta i gång och arbeta på en gång, säger Bengt Blomberg, Stockholms läns landsting.
De fem föreslagna lokala kommittéerna är:
? Norrtälje och nordöstra sjukvårdsområdet inkl Norrtälje och Danderyds sjukhus.
? Nordvästra sjukvårdsområdet inklusive Karolinska sjukhuset.
? Centrala och västra sjukvårdsområdena inkl S:t Görans sjukhus.
? Södra och sydöstra sjukvårdsområdena inkl Södersjukhuset.
? Södertälje och Sydvästra sjukvårdsområdet inkl Södertälje och Huddinge sjukhus.
De lokala kommittéerna kommer att ha 12?13 ledamöter med tyngdpunkt hos förskrivande allmänläkare, specialister, privatläkare och distriktssköterskor.
Den centrala kommittén kommer att bestå av 12?13 experter. Kompetensmässigt finns framför allt specialister, farmakologer och farmaceuter. Här kommer information om läkemedelseffekter att värderas och sammanfattas.
Men det är de lokala kommittéerna som upprättar listor över rekommenderade läkemedel.
Den totala kostnaden för att genomföra läkemedelsreformen uppskattas till cirka 30 miljoner kronor i år och cirka 50 miljoner kronor nästa år. Kommittéernas kostnader är budgeterade till 15 miljoner kronor i år och 32 miljoner kronor 1998.
Skåne liknar Stockholm
I Skåne ska de tre huvudmännen för sjukvården, Kristianstad län, Malmöhus län och Malmö kommun gå samman till Landstinget Skåne (1 januari 1999). Under våren bildas fem lokala läkemedelskommittéer och ett centralt läkemedelsråd. Dessa ansluter till det nya landstingets fem sjukvårdsdistrikt:
? Malmö?Trelleborg.
? Lund?Landskrona?Orup.
? Helsingborg?Ängelholm.
? Ystad?Simrishamn.
? Kristianstad?Hässleholm.
Ansvarsfördelningen mellan det centrala rådet och de lokala kommittéerna är att informationen värderas centralt i samarbete med terapigrupper. En skillnad jämfört med Stockholm är att Skåne bara ska ha en läkemedelslista. Och den ställs samman av centrala rådet.
De lokala kommittéerna svarar för den direkta informationen till förskrivarna.
? Det blir en lista, men en lokalt förankrad lista, säger Bo Peterson, samordnare för läkemedelskommittéarbetet i Skåne.
Skåne skiljer sig på en punkt, när det gäller sammansättningen av olika yrkesgrupper i kommittéerna. Det gäller farmaceuternas roll. Politiker från moderata samlingspartiet var tveksamma till om anställda på Apoteksbolaget, av jävsskäl, kunde ingå i kommittéerna.
? Det har varit diskussioner om hur den farmaceutiska kompetensen ska representeras; hur lagen ska tolkas. Olika lösningar har valts av kommittéerna med farmaceuter antingen som adjungerade, som i Malmö?Trelleborg ? eller som i Ystad? Simrishamn där de tagits med som ledamöter, säger Bo Peterson.