Det paradoxala uttalandet är tyvärr helt sant. Helt oavsiktligt verkar det som om läkemedelsindustrin under alla år har producerat antibiotika som innehållit gener för resistens mot sina egna antibiotika. En stor del av den resistens mot antibiotika som vi lever med idag kan alltså ha planterats in när dessa kontaminerade antibiotika har använts.
Julian E Davies är professor vid institutionen för mikrobiologi och immunologi vid University of British Columbia, Vancouver, Kanda och han har tilldelats 1997 års Scheele-pris på 100 000 kronor. Professor Julian E Davies forskning har kretsat kring antibiotika och uppkomsten av resistens mot antibiotika och det är också för sin framstående forskning inom området som han får priset.
Från producerande bakterier
Upptäckten att praktiskt taget varenda antibiotikapreparat även innehåller DNA som kodar för resistensgener är endast några år gammal, men tankarna som ledde fram till upptäckten är betydligt äldre. Det var i början av 70-talet som Julian E Davies och hans forskarkollegor funderade på hur resistensutvecklingen egentligen gick till. Det var då redan visat att det i de flesta fall inte skedde genom mutationer på grund av bakterien utsattes för antibiotikumet ? som man tidigare trott ? utan att bakterierna faktiskt ärvde resistensgenerna från någon annan organism. Den stora frågan var istället varifrån kom alla resis-tensgener?
I mitten av 70-talet kunde Julian E Davies tillsammans med en student visa att resistensgenerna med stor sannolikhet kom ifrån andra organismer, nämligen de som tillverkar antibiotikan.
? Antibiotika tillverkas av särskilda organismer och för att de ska kunna tillverka dem måste de själva vara resistenta, annars dödar de sig själva, säger Julian E Davies. Vi visade då att dessa bakterier var en av de främsta källorna till resistensgenerna.
Dessa bakterier som naturligt producerar antibiotika finns främst nere i jorden och det var något som förbryllade Julian E Davies och hans kollegor; Hur kom de patogena bakterierna på sjukhuset i kontakt med dessa jordbakterier? Det fanns ju ingen naturlig kontakt dem emellan.
Resistensgener i alla preparat
Ett antal år senare var frågan fortfarande inte löst när Julian E Davies och en forskarkollega satt och spekulerade över varsin öl.
?Vad skulle hända om antibiotikan var kontaminerad med DNA?? var en fråga som väcktes.
? När man tillverkar antibiotika industriellt gör man en lösning på flera tusen liter av organismer som producerar antibiotika, säger Julian E Davies. Antibiotikan extraheras sedan ut genom kristallisering. Vi fann att ingen egentligen kontrollerade om antibiotikan man fick ut var fri ifrån andra cellulära komponenter innan den fortsatte i tillverkningsprocessen. Substanserna är rena ifrån alla lågmolekylära föroreningar, men inte från de högmolekylära DNA:t. Och det behövs inte mycket DNA från producentbakterien för att det ska innehålla resistensgener.
Antibiotika med DNA-rester
Julian E Davies och hans forskarkollegor började med att titta på antibiotika som gavs till djur och fiskar för att sedan fortsätta undersöka humanläkemedel. Alla antibiotika de undersökte hade DNA-rester från de tillverkande organismerna och alla hade DNA som kodade för resistensgener. Detta oavsett om preparaten var flytande beredningar eller tabletter, alla var kontaminerade.
En forskare i Österrike har fullföljt det tidsödande arbetet att kontrollera alla antibiotika och idag verkar det som om i princip samtliga preparat som finns är förorenade med resistenskodande DNA.
? Om resistensgenerna redan finns i antibiotikan är detta naturligtvis en mycket bra förklaring till hur de tar sig in till patogenerna på sjukhusen, säger Julian E Davies.
Men trots dessa alarmerande resultat anser Julian E Davies inte att det är speciellt stor idé att börja rena upp de antibiotikapreparat vi har idag, det är redan för sent för dem.
? Dagens antibiotika har använts för mycket och för länge för att det ska vara någon idé att göra något åt det, säger han. Det skulle inte få resistensen att försvinna. Det jag är angelägen om är framtidens antibiotika ? de nya principer av antibakteriell behandling som kommer. De preparaten måste vara absolut rena.
Detta är något som Julian E Davies har fört fram till den amerikanska godkännandemyndigheten FDA som redan har implementerat ett renhetskrav för nya antibiotikum som ska godkännas.
En del av livets uppkomst
Det finns dock fortfarande en länk i kedjan som inte är kontrollerad innan man med säkerhet kan säga att de DNA-rester som finns i dagens antibiotika orsakar resistensen. Ingen har ännu lyckats bevisa att de patogena bakterierna kan ta upp DNA:t som frisätts från läkemedlen. Julian E Davies och hans forskargrupp försökte bevisa det, men misslyckades.
? Det är svårt att bevisa det, säger han. Vi skulle behöva göra ett antal djurförsök för att kunna klarlägga det och djurförsök är dyra. Vi vet också att vissa av patogenerna inte kan ta upp fritt DNA, men magtarm-systemet innehåller å andra sidan hundratals bakteriearter och det skulle räcka om en av dem kan ta upp fritt DNA för att det skulle kunna distribueras till de andra.
I sitt sökande har de istället hittat något annat av mycket stort intresse.
? Vi har funnit att bakterier av Vibrio-släktet har förmågan att ta upp fritt DNA och omvandla det till gener som bakterien sedan lagrar inom sig för vidare distribution till andra bakterier, säger Julian E Davies.
Första gången de såg detta var i bakterien Vibrio cholerae som orsakar kolera, men samtliga bakterier av Vibrio-släktet har denna förmåga.
? Vad vi har funnit är att Vibrio-bakterier har fullt med DNA med olika ursprung som inte har någon som helst funktion i bakterien utan det verkar som om den samlar på DNA, säger Julian E Davies.
Denna upptäckt är endast ett drygt halvår gammal och Julian E Davies och hans kollegor är mycket upphetsade över den. De spekulerar friskt i upptäcktens betydelse.
? Om vi kan visa att Vibrio är bakteriernas lagerlokal för DNA ? vilket vi inte har gjort ännu ? så skulle denna upptäckt kunna visa sig vara en mycket viktig pusselbit för teorierna om livets uppkomst, säger Julian E Davies.
Detta är också ett ämne som han lovar att återkomma till under det Scheele-symposium som kommer att hållas i samband med Läkemedelskongressen.