Världen står inför en hälsoutmaning som den sällan skådat. Det gäller den enorma skillnad i hälsostatus mellan industri- och utvecklingsländer. Eller som Astrazenecas vd Tom McKillop sa under sitt öppningsanförande på Nordisk Läkemedelskongress i slutet av maj: ?Det är orimligt att 30-åringar dör av aids i Afrika samtidigt som 85-åringar spelar golf i Florida?.
I-ländernas utmaning ligger i att befolkningen blir äldre och att speciella degenerativa ålderssjukdomar därmed blir vanligare. Kostnaden för hälsa, sjukvård och läkemedel kommer att öka dramatiskt under de kommande 10-20 åren.
U-ländernas utmaning handlar om infrastruktur, finansiering, utbildning och jobb. Eller snarare i frånvaro av samtliga dessa.
Tillsammans blir utmaningarna ohållbara när gapet mellan rika och fattiga länder bara fortsätter att öka.
För att ytterligare illustrera västvärldens dilemma ? två tredjedelar av alla människor som någonsin har blivit äldre än 65 år lever på jorden idag. Dessutom sjunker kvoten mellan anställda och pensionärer snabbt. Därmed får västvärldens myndigheter en grannlaga uppgift att få den ekonomiska ekvationen att gå ihop.
Tidig diagnos för behandling och bot kan vara ett sätt att hantera ekvationen här hos oss. Speciellt i kombination med den nya gentekniken som kan ge oss individualiserade terapier. Målet bör vara, mer än vad som praktiseras idag, att hålla oss borta från sjukhusen
Billiga läkemedel och enkel tillgång på dessa kan vara ett första steg för utvecklingsländerna. Detta måste kombineras med utbyggd infrastruktur, former för finansiering av sjukvården och utbildning av personal som också erbjuds jobb.
Kanske är FN:s hälsofrämjande aktiviteter viktigare än de fredsfrämjande? Om människor får vara friska kan de studera, arbeta, köpa mat och ta hand om sin familj.
Trots våra egna problem med en allt äldre befolkning får vi inte blunda för att i-länderna har ett stort ansvar eftersom de i de flesta avseenden har ett stort försprång gentemot u-länderna. Både USA, Kanada, EU och många andra länder kan hjälpa till ännu mer än vad som görs idag ? hjälp med mer pengar, material och kunnande.
Läkemedelsföretagen kan bistå de fattiga länderna genom att lägga forskning och utveckling i de länder som berörs. En mer differentierad prissättning ? höga priser i industriländer och låga priser i utvecklingsländer ? kan också vara ett tilltalande sätt att hjälpa u-länderna på fötter.
Den rika världen måste bistå den fattiga världen ? på många olika sätt. Det första, och kanske allra viktigaste, är att se till att folk får förbli friska eller att de kan leva normala liv trots sjukdomar. Det är ett stort steg på u-ländernas vandring mot fred och tillväxt. Det andra är att se till att det går snabbt. I Afrika är miljontals drabbade av aids, vilket drastiskt hotar att slå ut en stor del av den arbetsföra befolkningen. Lyckas vi inte stoppa det kvittar det hur mycket bistånd vi ger.