Idag har rädslan för risker ersatt mångas fruktan för Gud. I gångna tider hanterades rädslan med bön, ödestro och tabun. Att nämna vargen i dess rätta namn var att locka fram honom. Därför sa man gråben.
Trots att riskerna idag står som spön i backen så har de flesta av oss dimmiga begrepp av vad risker är och innebär. Författarna till Osäkerhetens horisonter gör ett lovvärt och i långa stycken lyckat försök att öka förståelsen genom att ge kulturella och etiska aspekter på samhällets riskfrågor.
En risk består av en riskkälla samt sannolikheten att denna ska leda till oönskade konsekvenser. De senare varierar förstås i art och allvar. Risken att förlora pengar och bli spelberoende genom att köpa lotter står de flesta ut med. Men få vill ta stora risker även om vinsten också är stor. Vi är katastrof-aversiva.
Riskperception
Det är svårt att jämföra risker. Under kärnkraftsomröstningnens uppladdning jämfördes ett haveri och risken att cykla. Sådana jämförelser är för de flesta orimliga därför att vi har olika relation till de två riskerna.
Vår uppfattning av risker, riskperception, är sociokulturellt betingad. Risken för att ett barn ska avlida bedöms idag mycket allvarligare än vid 1900-talets ingång, då spädbarnsdödligheten var omfattande. Riskperceptionen påverkas även av kunskapsläget. HIV är inte längre en sjukdom som inte kan behandlas. Omvänt var asbest en okänd risk för 50 år sedan.
Även sannolikhetsaspekten är komplex. Vi får inte köra bil så vi riskerar att döda en på tio, men vi får köra om vi riskerar att döda en på miljonen. Men var går gränsen?
Moral
Ett kapitel i boken tar upp moralfilosofiska frågor kring riskhantering i samhället. I läkemedelssammanhang sägs ofta att nyttan skall överstiga nackdelarna av risken med behandlingen. Påståendet har dock mer eller mindre stöd i olika moralteorier som utilitarism, rättighets- och kontraktsteorier. Vem accepterar att dö av biverkningar för att 50 andra ska bli friska?
Länge ansågs det mer acceptabelt att utsätta sig själv för risk än att utsätta andra. Antirökpropaganda och krav på cykelhjälmar tenderar dock att ändra denna uppfattning. Vem utsätter vem för risker och med vilket syfte är alltid en central fråga.
Riskkommunikation
I riskkommunikation varvas faktabaserade, moraliska och känslomässiga argument. Den beskrivs i boken som relaterad till fyra sfärer: vetenskap, media, politik samt marknad. Tidningarna säljer lösnummer på skräck under det att politiker initialt tonar ner risker. Mindre tydligt är kanske hur till exempel Volvo och Greenpeace lyckats göra affärer på riskmarknaden.
Tag risken
En aspekt, som man skulle vilja läsa mer om, är internationaliseringen av risker. Olika kulturer kan till exempel förväntas bedöma läkemedelsbiverkningar på skilda vis och handeln med genmodifierade produkter (GMO) kräver en internationellt accepterad riskstandard.
En del avsnitt i boken har ett onödigt krångligt språk. Men alla som sysslar med läkemedelsrisker på ett avancerat plan borde läsa boken. Risken är att det tidigare självklara blir oklart. Den risken bör man ta.