Vad har reformen den 1 oktober förra året medfört egentligen? Merarbete hos både apotek och läkare, förvirrade patienter som går hem med olika preparat varje gång de besöker apoteket och politiker som ser att deras läkemedelsnota inte sjunker så som de hoppats. Kontentan är att ingen av berörda parter egentligen kan vara nöjd med nyordningen.
Problemet med förändringarna efter den 1 oktober är att de hastades fram. Apoteket har prisats för sitt arbete att ro reformen i hamn men en svala gör ju som alla vet ingen sommar. De andra inblandade aktörerna medverkade knappast till reformens smidiga genomförande. Inte heller på sikt kommer förändringen att medföra önskade effekter. För det är den alltför tandlös.
Den logiska fortsättningen till oktoberrevolutionen är därför att införa generisk förskrivning. Visst, på kort sikt blir det också en del inkörningssvårigheter och övergångsproblem, men den förändringen har större potential att på sikt bli mer effektiv och framgångsrik.
En noga planerad och förberedd introduktion av generisk förskrivning i Sverige har alla förutsättningar att bli den lyckade reform som oktoberrevolutionen inte blev.
Till detta krävs också att det införs, över hela landet, läkemedelsprofiler, integrerade patientjournaler som alla vårdinstanser har tillgång till samt förskrivarstöd kopplade till patientjournal, Fass och lokala läkemedelslistor. Det krävs också att farmacevterna blir/görs mer delaktiga i det kliniska läkemedelsarbetet på sjukhus, vårdcentraler och äldreboenden.
Till skillnad från vad som har debatterats i andra medicinska medier är farmacevten den som är bäst skickad att ha överblick över en patients hela läkemedelslista. Läkaren är, och kommer alltid att vara, bäst på att ställa diagnos och ordinera behandling för en sjukdom. Men när det börjar bli flera läkemedel som ska tas regelbundet måste farmacevten vara delaktig. Farmacevten är den som är bäst på farmakologi, farmakodynamik, farmakokinetik och interaktioner ? inte den vanlige läkaren.
Representanter för läkarkåren, och deras beskyddare, måste ta av sig skygglapparna och se vinsterna med ovan föreslagna åtgärder. Samtidigt måste farmacevterna, och deras beskyddare, marknadsföra sig och klart och tydligt visa på vinster och fördelar med kliniska farmacevter i den svenska sjukvården. Först då kan vi få en effektiv och rationell läkemedelsanvändning i Sverige.