Sexuell dysfunktion överdrevs för kvinnor

Det senaste och tydligaste exemplet på en av läkemedelsindustrin gemensamt skapad diagnos är kvinnlig sexuell dysfunktion. Det skriver den australiske medicinjournalisten Ray Moynihan i en uppmärksammad artikel i British Medical Journal (2003;326:45-47). Han beskriver hur sjukdomen definierades vid industrisponsrade symposier under de senaste sex åren av forskare med nära band till läkemedelsföretag.
Han är särskilt kritisk till en JAMA-artikel i februari 1999 av författare med band till Pfizer. Där kom man fram till att den totala förekomsten av sexuell dysfunktion hos kvinnor i åldern 18 till 59 år var 43 procent, en siffra som numera citeras flitigt både av forskare och media. Den baseras på en undersökning av 1 500 kvinnor som skulle svara ja eller nej på ett antal frågor om de hade upplevt någon av sju problem under minst två månader under det senaste året. Frågorna gällde exempelvis brist på intresse för sex och oro för att inte prestera tillräckligt bra.


Risk för övermedikalisering
Många experter har ifrågasatt den ofta citerade siffran och menar att verklig dysfunktion är väsentligt ovanligare och att siffran har bidragit till en övermedikalisering av kvinnlig sexualitet. Vad som är normalt för kvinnor med olika etisk, religiös och kulturell bakgrund samt olika åldrar är fortfarande oklart.
Angelica Hirschberg är docent och överläkare på Kvinnokliniken, Karolinska sjukhuset i Stockholm och kliniskt ansvarig för två studier på kvinnlig sexuell dysfunktion. Hon menar att siffran 40 procent kan stämma om man menar kvinnor som har olika brister i sexuallivet.
? Det beror helt på vilka kriterier man ställer upp. Det är många som tycker att deras sexualliv är otillfredsställande, men det betyder inte att det är onormalt. Man måste veta vad man pratar om, att man svarat ja på en av frågorna i den aktuella studien betyder inte att man är sjuk, säger hon.
Hon menar att läkarna har ett stort ansvar. En bra bedömning ska ta hänsyn till många faktorer som hur relationen är, andra sjukdomar, kvinnans ålder och så vidare. Det krävs mycket kunskap för att göra en helhetsbedömning.
? Det är lätt att tro att ett läkemedel är lösningen på allt, men då finns det stor risk att man blir besviken, säger hon. Men det är fler och fler kvinnor som söker hjälp för brister i sexuallivet och det är helt klart ett problem för många.
Vid Karolinska sjukhuset har man tidigare gjort en studie med sildenafil (Viagra) på kvinnor. Där fann man ingen signifikant effekt av sildenafil, vilket kan beror på att man inte hade delat upp kvinnornas problematik. I de nya studierna har man gjort en uppdelning i dels brist på lust och dels svårigheter att tända sexuellt. Man tror att sildenafil har bäst effekt på kvinnor med tändningsproblem och det är mer tveksamt om den typen av läkemedel har effekt när man saknar lust, menar Angelica Hirschberg.
Hon kan på grund av sekretess inte säga vilka företag eller vilka läkemedel de nya studierna vid Kvinnohälsan på KS gäller. Just nu håller man på att rekrytera patienter till studierna och letar efter kvinnor över 48 år.
Håkan Emilsson, informationschef på Pfizer i Sverige, bekräftar att Sverige är med i en internationell studie med sildenafil på kvinnor. Troligen rör det sig om flera år innan det kommer ut på marknaden och det är för tidigt att säga om det över huvud taget kommer så långt.


Att bygga en marknad
Sedan sildenafil lanserades 1998 har mer än 17 miljoner män fått recept på det som behandling för erektil dysfunktion För att bygga en liknande marknad för läkemedel bland kvinnor behöver företagen en klart definierad medicinsk diagnos med mätbara variabler för att kunna genomföra trovärdiga kliniska studier.
Vid en grundläggande sammankomst i Cape Cod, USA i maj 1997 möttes läkare, forskare och företagsrepresentanter för att diskutera framtida riktlinjer för kliniska studier på detta område. Enligt Ray Moynihan var bara läkare och forskare som samarbetat med läkemedelsindustrin inbjudna och av dokumentationen framgår att nio läkemedelsföretag gett ekonomiskt bidrag.
Arton månader senare, i oktober 1998, hölls den första internationella konsensuskonferensen om kvinnlig sexuell dysfunktion i Boston. Där kom man fram till en ny definition och klassificering av kvinnlig sexuell dysfunktion.
Av dokumentation från konferensen framgår att den fått ekonomiskt stöd från åtta läkemedelsföretag och att 18 av 19 författare till den nya definitionen hade finansiellt intresse eller andra band med totalt 22 läkemedelsföretag.
Efter publiceringen av Ray Moynihans artikel kom det in mängder av svar varav många var kritiska, mest från kvinnor som trodde att artikeln förnekade existensen av kvinnliga sexuella problem eller var försök att klassa alla sexuella problem som psykiska. En del kvinnor var glada för att deras problem medikaliserades ? att de slutligen blev tagna på allvar.
Den farmacevtiska industrin i Storbritannien tillbakavisade anklagelserna som falska och felaktiga och menade att artikeln varken är till hjälp för forskare, läkare eller kvinnor med sexuella problem. En representant för Pfizer deklarerade att diagnosen kvinnlig sexuell dysfunktion fanns redan 1994.