Läkemedlet blir därmed det andra i Sverige godkända i klassen proliferationshämmare, den tredje generationens profylaktiska läkemedel mot avstötning i samband med hjärt- och njurtransplantationer.
?Ingen hit?
Föregångaren i klassen, Wyeth Lederles sirolimus (Rapamune), finns sedan ungefär två år på marknaden.
? Sirolimus blev aldrig den hit som vi hoppades på. Takrolimus (Prograf) och ciklosporin (Sandimmun Neoral) är fortfarande förstahandsmedel. Man trodde att sirolimus skulle göra att man kom undan de äldre medlens biverkningar, men istället fick man nya. Sirolimus ger ofta förhöjda blodfetter vilket innebär att man måste sätta in statinbehandling. Varken sirolimus eller everolimus är annat än tilläggsmediciner och har begränsat nyhetsvärde, säger Gunnar Tydén, adjungerad professor och transplantationskirurg på Huddinge universitetssjukhus.
Everolimus utövar sin antiproliferativa och immundämpande effekt genom en komplicerad verkningsmekanism. Den aktiva substansen binder till det intracellulära proteinet FKBP12. Detta komplex binder i sin tur till ett enzym av typen kinas, FRAP. Detta protein inaktiveras därmed, vilket gör att cellcykeln stannar i G1-fasen.
Everolimus måste liksom sirolimus ges i kombination med ciklosporin och kortikosteroider.
Ciklosporin banade väg
Ciklosporin (Sandimmun Neoral) slog igenom i början av 1990-talet och öppnade dörren för en breddning av möjligheterna att transplantera. Trots att medlet var jämförelsevis smalt blev det en veritabel kassakossa för dåvarande Sandoz.
? Sedan dess har företagen storsatsat på produktutveckling på transplantationsområdet. Det är i grunden välkommet, men det ger ett lite desperat intryck när företag satsar hårt på relativt mediokra produkter som everolimus. Vi läkare bombarderas med lika delar sakliga och osakliga argument från företagen, säger Gunnar Tydén.
Lymfocyterna gömmer sig
Han bedömer ett immunhämmande fas II-läkemedel från Novartis som betydligt intressantare än nyligen godkända everolimus.
? Det kallas FDY720 och fungerar på ett mycket märkligt sätt. Medlet aktiverar en reaktion som kallas ?lymphocyte homing?, som innebär att lymfocyterna gömmer sig i lymfkörtlarna. De slås inte ut, men effekten blir att de försvinner. Vissa toxicitetsproblem har gjort att utvecklingen har försenats, men det är ändå ett mycket intressant forskningsspår, säger Gunnar Tydén.
Inom några veckor startar transplantationskliniken på Huddinge sjukhus en fas II-studie på denna läkemedelskandidat. n