Som ytterst ansvariga för grundutbildningen vid Farmaceutiska fakulteten vid Uppsala universitet välkomnar vi debatten om farmaceutisk utbildning. En insändare från Björn Lindeke och ett inlägg av Agneta Bladh i Läkemedelsvärlden 9/03, samt ett inlägg av Anna Celén i detta nummer, berör alla utbildningspolitik och kvalitet inom farmaceutisk utbildning.
Uppsala har en lång tradition av goda och engagerade studenter. Vi har på senare år märkt av det generellt minskande intresset för naturvetenskap även om det fortfarande finns ett gott intresse för farmaceutiska utbildningar. Samtidigt har antalet utbildningsplatser drastiskt ökat i Sverige, från 320 till 629 per år på bara två år. En konsekvens av detta är att studenterna har lägre antagningspoäng och risken är stor att många har ett sämre utgångsläge än tidigare. Detta märks i ett markant ökat antal underkända studenter. Vi för en kontinuerlig kvalitetsdiskussion där vi frågat oss vilka åtgärder vi bör ta. Det vi alla var överens om på ett tidigt stadium var att vi inte skulle tumma på utbildningskvaliteten. Avnämare säger oss att en student från våra farmaceutiska utbildningar är attraktiv för de vet att studenten genomgått en gedigen utbildning, så var stolt Anna! Det är vår självklara ambition att upprätthålla en hög kvalitet och kunskapsnivå på programmen. Att en låg antagningspoäng skulle styra utformningen på ett sådant sätt att kunskapskraven sänks är oss helt främmande.
Fakulteten och Farmacevtiska studentkåren samarbetar väl i rekryteringsaktiviteter, som Anna Celén nämner, och för att ständigt förbättra program och studenternas situation. Vi erbjuder diagnostiska test, undervisar i studieteknik och vi inför ?Supplemental Instructions?, där äldre studenter handleder yngre, allt för att underlätta inlärning utan att sänka krav. Vi arbetar för att öka yrkesanknytning i programmen och kunskapen om farmaceuter bland allmänheten. Lärarkåren har regelbundna möten, utbildningar, med mera för att hantera en föränderlig arbetssituation. Vi har ett löpande kvalitetsarbete där studenterna uppmanas vara mer delaktiga. Anna nämner att de ambitiösa studenterna ofta drar det tyngsta lasset
i grupparbeten medan en del andra kan slinka igenom och bli godkända utan att själva visa sina kunskaper. Vi har observerat problemet och arbetar för att motverka det genom att öka den enskilde studentens delaktighet och aktivitet i olika moment. Tidigare har studentkåren och lärarna varit överens om att inte ha graderade betyg men detta borde kanske omprövas nu, stämningarna har svängt bland lärare och studenter, som just Anna Celéns inlägg antyder.
Björn Lindeke belyser ett viktigt utbildningspolitiskt problem men målar också upp en bild av bristande disciplin bland våra studenter. Detta stämmer inte överens med vårt huvudintryck; att vi har socialt begåvade, positiva, ambitiösa studenter. Även under en bakvänd keps kan huvudet vara på skaft och hjärtat på rätt ställe. Till sist en uppmaning till er farmaceuter runt om i landet: uppmana ungdomar i er närhet att bli läkemedelsexperter, det öppnar vida möjligheter för dem att finna intressanta jobb!
Ingrid Nylander
Ordförande i Farmaceutiska grundutbildningskommittén
Lennart Dencker
Dekanus, Farmaceutiska fakulteten