På 1990-talet växte intresset för hälsoekonomi och därmed för vad läkemedlen åstadkommer för behandlingsresultat på befolkningsnivå. Ganska snart visade det sig att många läkemedel endast hade avsedd effekt på hälften av de behandlade. Skälen är huvudsakligen tre: felaktiga diagnoser, dålig följsamhet samt genetisk variation.
Felaktiga och uteblivna diagnoser är vanliga och förekommer i 20-50 procent av fallen vid många sjukdomar, till exempel vid astma, hjärtsvikt, högt blodtryck och epilepsi. Bristande följsamhet har liknande omfattning. Genetisk variation resulterar i såväl överkänslighet som terapiresistens. Den senare uppskattas omfatta 10-30 procent.
Diagnostiken kan avsevärt förbättras genom subgruppering av olika sjukdomar ? astma anses till exempel idag vara ett samlingsnamn för flera. Nya diagnostika kommer att diskriminera mellan dessa subgrupper. Följsamheten kan ökas via många åtgärder och variationen bemästras via farmakogenetiken. Den senare har redan fått klinisk betydelse vid behandling av hypertoni, bröst- och koloncancer.
Den forskande läkemedelsindustrin kan spela en mycket större roll än idag inom alla dessa tre områden, framförallt inom diagnostik och farmakogenetik. När osäkerheten i behandlingen minimeras kan industrin erbjuda behandlingsgarantier. I en första omgång berörs avancerade terapier inom den sekundära vården. I USA och England prövas konceptet redan. I England gäller det behandling av MS med interferon-beta.
Vinsterna för sjukvården är uppenbara, eftersom man endast betalar för dem, för vilka terapin gett resultat. Priser per patient ökar, eftersom företaget levererar en behandling och inte ett läkemedel, men antalet patienter att behandla blir färre. Störst vinnare blir de patienter, som inte behöver utsättas för onödig medicinering och biverkningar.
Införandet av behandlingsgarantier har sina förutsättningar. Sjukvården måste ta med företagen i behandlingsdiskussionerna och företagen komma närmare patienterna. Oberoende instanser måste till för att lösa tvister kring garantierna. Den lagliga regleringen av gentester måste bli tydlig och patienträttigheter tryggas.
Givetvis finns det motstånd mot denna utveckling. De som redan är fientligt inställda till industrin kommer att protestera. Farmacevter och läkare kan känna sig klämda även om många nya kvalificerade jobb skapas inom företagens terapiområden. Alternativet är fortsatt massbehandling av feldiagnostiserade och behandlingsresistenta patienter och fortsatt störande marknadsföring mot främst läkarkåren.