?Det blir lättare att identifiera brister i läkemedelsanvändningen?

Med hjälp av kvalitetsindikatorerna ska man kunna mäta och följa kvaliteten i läkemedelsanvändningen hos äldre. En indikator är ett kvantitativt mått som måste vara formulerad så att den går att mäta rent praktiskt. Indikatorerna ska uppmärksamma och varsko om en avvikelse från det normala eller önskvärda sker.
Bakgrunden är att flera undersökningar på senare år har visat på många brister i äldres läkemedelsanvändning. Den omfattande användningen av neuroleptika på sjukhem är ett exempel liksom långverkande bensodiazepiner och antikolinergika som kan ge kognitiva störningar och förvirring hos äldre.

Två kategorier
Indikatorerna delas in i läkemedelsspecifika indikatorer och diagnosspecifika indikatorer. Den första kategorin består av sex indikatorer och hit hör bland annat olämpliga preparat, olämplig dosering samt tecken på olämpliga läkemedelskombinationer. Här ska andelen som använder dessa läkemedel vara så låg som möjligt. Sömnmedel som används dagligen under mer än en månad utan omprövning indikerar till exempel olämplig användning, liksom tarmirriterande medel dagligen under mer än tre veckor.
Diagnosspecifika indikatorer beskriver förekomsten av rationell, irrationell och olämplig eller riskfylld läkemedelsanvändning vid tolv av de vanligaste diagnoserna hos äldre som hypertoni, hjärtsvikt, urinvägsinfektion, demens och depression.

På olika nivåer
Kvalitetsindikatorerna ska kunna användas på olika nivåer. På nationell nivå kan de användas för att kartlägga kvaliteten på läkemedelsanvändningen i stort och på regional nivå av till exempel läkemedelskommittéer.
?Den kanske viktigaste användningen är vid läkemedelsgenomgångar på sjukhem och andra boendeformer för äldre. Där kan indikatorerna vara ett stöd som ger struktur i arbetet och som gör det lättare att definiera vad som är god och dålig kvalitet i läkemedelsanvändningen, säger Johan Fastbom som varit projektledare för arbetet med kvalitetsindikatorer för äldre.
?Använder man sig av indikatorerna vid läkemedelsgenomgångar kommer man troligen att upptäcka mönster i behandlingen som det kan vara vettigt att göra något åt.
Han menar att antalet läkemedel är den absolut största riskfaktorn för läkemedelsproblem och allvarliga biverkningar. Det är därför viktigt att se till att patienten bara använder de läkemedel som är nödvändiga.
En utmaning är att förbättra läkemedelsanvändningen för äldre som bor hemma, anser han. Det är en allt större grupp som inte är lika mycket studerad som personer i olika typer av äldreboende. I arbetet behövs mer samarbete mellan de olika vårdnivåerna.
?Från farmacevter har jag fått många positiva reaktioner på kvalitetsindikatorerna, de är till exempel ett stöd i deras arbete med läkemedelsgenomgångar och läkemedelsprofiler, säger han.

Byggs in i förskrivarstöd
Johan Fastbom är också initiativtagare till ett förskrivningsstöd, MiniQ, som bland annat bygger på de tidigare publicerade indikatorerna (Socialstyrelsen 2000:8). Dataprogrammet är precis klart och har nyligen testats av läkare i Västerås. På sikt tänker sig Johan Fastbom att man gör programmet mer omfattande.
?Den första versionen innehåller bara de viktigaste indikatorerna och från nästa år har vi tänkt oss att bygga in de nya indikatorerna, säger han.
Meningen med programmet är att det ska vara fristående och oberoende av det system som läkemedelslistan hämtas ifrån, enkelt att använda och ge en snabb kvalitetsanalys av läkemedelsanvändningen.
Programmet analyserar till exempel förekomsten av antikolinerga läkemedel, långverkande bensodiazepiner, dubbelanvändning, interaktioner och läkemedel som är olämpliga vid vissa diagnoser. MiniQ har utvecklats av företaget Axalon, inte på Socialstyrelsens uppdrag.