I slutet av september möttes ett 40-tal företrädare för läkemedelsindustrin och ett 20-tal representanter för läkemedelskommittén i Västerbotten i Umeå för att diskutera sina verksamheter och idéer inom information och utbildning.
? Vi ville se var det krockar och var det stämmer. Att vi lär känna varandra och visar ömsesidigt förtroende och respekt är viktigare än eventuella konkreta mål som vårt möte kan leda till, säger Rune Dahlqvist, ordförande i läkemedelskommittén i Västerbottens läns landsting och initiativtagare till dialogen.
Läkemedelskommittéerna förklarade till exempel att läkare inte tycker om att läkemedelskonsulenter jagar dem via telefonväxeln. De föredrar skriftliga kontakter via brev eller e-post. Kommittéerna anser också att all muntlig information bör ske i grupp på arbetstid ? alltså ej under luncher eller lediga kvällar.
Slamrande gafflar
Läkemedelsföretagen å sin sida efterlyste ostörda möten. Under deras luncher är det vanligt att gästerna kommer och går när konsulenten pratar, och det blir ofta ett störande slammer från knivar och gafflar. Dessutom finns det vårdcentraler som kräver att hela personalen ska bjudas på lunchen ? trots att det strider mot den centrala överenskommelsen om ramavtal.
? Vi tar med oss dessa synpunkter när vi nästa gång reviderar våra riktlinjer inom norra sjukvårdsregionen. Vi fick en del tankeställare. Vi kan inte ställa krav på läkemedelsföretagen om inte de samtidigt får ställa krav på oss, säger Rune Dahlqvist.
? Jag tror dock att information om läkemedel från läkemedelskommittéerna och industrin även i fortsättningen bör gå helt separata vägar. Det är viktigare att källan är tydlig än att vi har ett gemensamt informationsinnehåll, säger han.
Mötet i Umeå utmynnade i planer på ett pilotprojekt för att utreda behovet och värdet av informationen om läkemedel.
? Vi ska utvärdera vad vi gör och vad vi kan göra bättre för att möta de behov som finns, förklarar Cecilia Kennerfalk, direktör på Läkemedelsindustriföreningen, som väckte förslaget.
