Steinar Höeg, ordförande i Lif, vd för Astrazeneca Sverige:
Kärnfrågan är vad syftet med decentraliseringen är. Är syftet att spara kostnader och man i tillägg ger en bonus för detta, kan det vara en effektiv metod. Är syftet att ge den bästa behandlingen är det mycket tveksamt att man når målet. Medan vi på 90-talet löste omstruktureringen i sjukvården med bland annat effektiva läkemedel, ska man nu lösa det med gamla läkemedel. Få in bra kvalitetsmål och -mått i stället!
Barbro Westerholm, ordförande för Sveriges Pensionärsförbund:
Landstinget i Östergötland är föregångare när det gäller arbete med prioriteringar i vården. Jag anser att det är lovvärt att man nu går vidare och prövar decentraliserat kostnadsansvar för läkemedel. Men det förutsätter uppföljning av konsekvenserna av det decentraliserade kostnadsansvaret och att landstinget är berett att backa om nackdelarna visar sig överväga fördelarna.
Jan-Erik Ögren, apotekare, sekreterare i Västerbottens läns läkemedelskommitté:
Stat och landsting kan hoppas på en lägre kostnadsökningstakt med en decentraliserad budget, eftersom läkarens kostnadsmedvetenhet borde öka. Men det kan även innebära en risk för att patienten inte får adekvat läkemedelsbehandling. Å andra sidan kan det betyda att patienter inte i onödan behöver ta läkemedel som innebär biverkningsrisker; man ordineras istället ändringar i kosten, motion, rökstopp eller att minska stressen.
Cecilia Bernsten, apotekare, Socialstyrelsen:
Egentligen är en decentraliserad läkemedelsbudget ett gigantiskt misslyckande för ambitionen att få förskrivarna att ta sin del av ansvaret för en medicinskt och samtidigt samhällsekonomiskt vettig läkemedelsanvändning. Det är självklart ? och ska så vara ? att en läkare alltid gör det som han/hon anser vara bäst för den patient som han/hon har framför sig. Att samtidigt ha ett samhällsansvar är svårt ? men inte omöjligt.
Anders Hernborg, informationsläkare, Hallands läns läkemedelskommitté:
Decentraliserad läkemedelsbudget är svårt men nödvändigt tror jag. Ekonomiska resurser är starka styrmedel. De kan användas bättre och sämre, men läkemedel är en komponent bland andra i vården. Olika modeller bör testas parallellt. Många felsteg återstår. Förskrivarna och deras verksamhetschefer måste tillsammans söka förbättra kostnadseffektiviteten för att skapa utrymme för dyrare och bättre terapi. Nya läkemedel är oftast inte bättre, men ibland är de faktiskt det.