Leif Bergdahl menar i sitt inlägg i LMV 1-2/04 att farmacevterna på apoteken inte bör ägna sig åt läkemedelsinformation till kunden utan istället snabbt leverera det utskrivna preparatet. Jag frågar mig då vad jag som apotekare har för plats på apoteket.
Att det finns en stor rädsla för biverkningar och att det är illa att i onödan skrämma upp kunden håller jag med om. Jag håller med Ronnie Hansson om att informationen bör vara mer differentierad än vad den är idag. En läkare eller en kroniker har troligtvis god koll på sin medicinering och bör besparas den ?vanliga ramsan?.
Min erfarenhet är dock att många kunder ibland direkt frågar vilka biverkningar som finns (ibland efter att ha läst bipacksedeln och blivit uppskrämd). Jag ser det då som min uppgift att motivera kunden till att ta läkemedlet genom saklig information.
Bergdahl skriver vidare att det är läkarens sak att informera patienten men i samtalen med kunden på apoteket är det snarare regel än undantag att denne känner sig osäker med sin läkemedelsanvändning. Kommentarer som att ?läkaren var så stressad?, ?hon/han har inte sagt något? eller helt enkelt att kunden inte minns eller är osäker på vad doktorn egentligen sa är vanliga. I dessa fall är det min uppfattning att vi på apoteken informerar och förklarar för kunden istället för att skicka hem en otrygg kund med en pillerburk fortast möjligt för att korta kötiderna. Alternativet att hänvisa kunden tillbaka till läkaren för korrekt information faller på att köerna där är ännu värre än på apoteken.
David Rungstad
Apotekare, Apoteket Kronan, Södertälje