Länsrättens dom ifrågasätter förmånsnämndens kompetens

Istället för att diskutera prioriteringsfrågorna har Länsrätten bedömt företagens argumentering om impotens-
läkemedlens effekt och kostnadseffektivitet. Det menar Läkemedelsförmånsnämnden. Domen ses som ett ifrågasättande av nämndens kompetens.

23 aug 2004, kl 11:24
0

Annons

Patienter med diabetes, högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdomar, ryggmärgsskador, endokrina sjukdomar, patienter som genomgått bäcken- kirurgi, patienter med sjukdomar i nervsystemet, dialysbehandlade njursviktspatienter samt njurtransplanterade har alla rätt till subventionerat Viagra och Cialis. Det beslutade Länsrätten i Stockholm i början av sommaren.

Förutom dessa patientgrupper ska också patienter som lider av svår erektil dysfunktion men inte ingår i någon av de nämnda grupperna ha rätt till subventionerad behandling efter att en specialist initierat förskrivningen.

Listan på vilka som enligt Länsrätten i Stockholm ska ha rätt till subventionerat Viagra och Cialis är alltså lång. Så omfattande att såväl industrin som Läkemedelsförmånsnämnden menar att man i princip kan tala om en generell subvention av läkemedlen.

I princip alla

? Ja, i princip ingår ju nästan alla sjukdomar, konstaterar Gisela Lindstrand på företaget Pfizer, som säljer Viagra.
Enligt företagets beräkning innebär domen att ungefär
500 000 män har rätt till subventionerad behandling.
På LFN beskriver man domslutet som både förvånande och förbryllande.

? Jag är förvånad över utgången. Domarna innebär ett klart avsteg från lagens grundtanke att läkemedelssubventionen ska vara produktbaserad. I stället har Länsrätten knutit subventioneringen till en rad sjukdomstillstånd, säger Axel Edling, ordförande i LFN.

? Det nya med lagen är ju att frågan om subvention ska värderas utifrån ett brett samhällsperspektiv. Jag hade önskat att man i Länsrätten hade haft ett resonemang om avvägningar i prioriteringsfrågorna.

I myndighetens ställe

Nu har istället, menar man på LFN, Länsrätten satt sig i myndighetens ställe, men utan den breda kompetens som nämnden besitter, och gjort en annan värdering av de argument företagen åberopat. Och man har inte beaktat andra synpunkter på hur resurserna ska fördelas.

Domen kan nu tolkas som ett ifrågasättande av LFN:s kompetens, istället för en vägledning i hur man ska tolka uppgiften att prioritera.

Domen i Länsrätten är det första steget i en trestegsraket som nu skjutits iväg. Under senhösten kommer ärendet till Kammarrätten för att sedan också bli en fråga för Regeringsrätten.