Behandlingsrekommendationer och förskrivningspraxis för hormonbehandling vid menopaus ändrades signifikant efter publiceringen av den stora WHI-studien, Womens Health Initiative, som fann att riskerna var större än de förebyggande fördelarna. Som ett direkt resultat av studien rekommenderas idag behandling under kortast möjliga tid och med lägsta möjliga dos.
Den del av WHI som använde kombinationsbehandling med gestagen och östrogen stoppades i förtid beroende på den ifrågasatta säkerheten. De som ingick i den utgör en stor och unik samling kvinnor som plötsligt slutade med hormonbehandling.
En studie av Judith Ockene och medarbetare vid universitetet i Massachusetts, USA, bygger på intervjuer av dessa kvinnor och är en av de första studier som undersökt hur värmevallningar och svettningar påverkas när behandlingen upphör. Enligt forskarna tyder resultaten av studien, som publicerades i JAMA (2005;294:183-193), på att behandlingen snarare uppskjuter än lindrar besvären.
I studien ingick mer än 8 400 kvinnor i en genomsnittlig ålder av 69 år som alla fortfarande fick antingen kombinationspreparat eller placebo när studien avbröts. Kvinnorna intervjuades åtta till 12 månader efter behandlingsstoppet och de hade då behandlats i genomsnitt 5,7 år.
Av intervjuerna framgår att mer än en femtedel eller 21,2 procent av kvinnorna som fått hormonersättning upplevde att de hade moderata eller svåra symtom efter studien jämfört med 4,8 procent av de kvinnor som fått placebo. Yngre kvinnor hade större risk att få tillbaka symtomen än äldre.
Varar längre
Enligt forskarna kan resultatet tyda på att besvären med vallningar och svettningar vid menopaus varar under längre tid än man tidigare trott. Mer än en tredjedel av kvinnorna som rapporterade besvär efter avbruten behandling var mellan 60 och
70 år. Det betyder att de är minst tio år äldre än den åldern när menopaus som regel inträffar. Den genomsnittliga längden på behandling med hormonpreparat är idag 5,5 år i USA och det har man hittills antagit skulle vara tillräckligt för att symtomen skulle ha avtagit.
Resultaten i studien stämmer överens med en annan analys som visar att vasomotoriska problem var vanligare hos kvinnor som hade startat behandling beroende på besvär än de som börjat för att förebygga exempelvis benskörhet. Det verkar alltså inte som om behandlingen skulle inducera sådana symtom, påpekar forskarna.
Lönar sig att trappa ner
Enligt Britt-Marie Landgren, professor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge visar studien att det är fler kvinnor än man tidigare trott som får tillbaka sina besvär.
? Det har inte studerats på det här sättet tidigare men av erfarenhet vet vi att det är väldigt individuellt, säger hon.
Det finns en mängd studier som visar att cirka 30 procent av alla kvinnor har svåra besvär och behov av behandling och sedan vet man av erfarenhet att drygt hälften inte behöver behandling i mer än ett eller två år.
? Vi rekommenderar också att man ska smyga ut behandlingen för att inte hypofyshormonerna ska åka i höjden utan att man långsamt vänjer kroppen vid lägre nivåer, säger Britt-Marie Landgren.
Hon vet inte hur vanligt det är att man använder ?utsmygningsmodellen? och här finns det inte heller något intresse hos företagen att göra studier. Britt-Marie Landgren har länge efterlyst farmakokinetisk och farmakodynamisk forskning för att kunna fastställa var de terapeutiska nivåerna av preparaten ska ligga.
? Men fortfarande gäller att man får pröva och se, den lägsta dos som ger symtomlindring är den som gäller, säger hon.
Att man nu har kommit fram till att rekommendera lägsta möjliga dos under kortast möjliga tid har gjort att företagen snabbt har reagerat och tagit fram tabletter med halverade doser. Det har också visat sig att de flesta klarar sig på de lägre doserna.
? Det kan mycket väl tänkas att besvären blir lindrigare när man slutar om man har tagit låga doser hela tiden, men det vet vi inget om idag, säger hon.
