Efter Vioxx-indragningen har läkemedelsindustrins rykte slagit alla bottenrekord. Det gäller inte minst i USA, och situationen är till stor del självförvållad.
Den mest relevanta kritiken mot företagen handlar om mörkning av studieresultat och biverkningsrapporter, ovilja att genomföra uppföljningsstudier som man utfäst sig att verkställa, olika former av studiemygel och publikationsbias till förmån för ?fördelaktiga? studieresultat. Detta har parats med ett i många fall osunt förhållningssätt till kunderna, läkarkåren.
Det tycks vara en bister sanning att företagen, som i fallet med Vioxx, inte ansett sig ha råd att vara öppna om säkerhetsproblem när ett läkemedel blivit en storsäljare. Det nya efter Vioxx är att den amerikanska allmänheten börjat förstå det.
Enligt professor Curt Furberg, som intervjuas i detta nummer, är Zyprexa ett väl så flagrant aktuellt exempel. Lilly vet betydligt mer än vad som är allmänt känt om läkemedlets koppling till allvarliga metabola biverkningar och diabetes, menar han. Uppgörelser med drabbade patienter betingar i tysthet skyhöga belopp i USA, men än så länge är dessa summor lägre än intäkterna och läkemedlet måste därför hållas kvar på marknaden, hävdar Furberg.
Det här håller förstås inte. Det är oacceptabelt att viktiga säkerhetsdata hålls synliga bara för företagets egna ögon. Menar industrin allvar med sitt tal om en kursändring räcker det inte med att upprätta prospektiva databaser eller anbefalla försiktigare marknadsföring. Man måste också offentliggöra allt man vet om samtliga marknadsförda läkemedels säkerhet ? och eventuella bristande effektivitet för den delen. Läkemedelsvärlden uppmanar Lilly att gå i främsta ledet och lägga alla kort på bordet om Zyprexa.
När läkemedelsbranschen likställs med ondskan själv har dörren också öppnats för en reflexmässig och diffus kritik där allt med minsta anknytning till industrigrenen misskrediteras.
I denna medievärld beskrivs alltid nya läkemedel utan problematisering som oförskämt dyra. Patienter som på eget initiativ pläderar för att få effektiva läkemedel dras med i fallet enligt guilt by association. Krav på mer pengar till vård och läkemedel avfärdas enligt samma logik. Experter eller andra medier som yttrat något positivt om läkemedel är per definition duperade av industrins arméer av marknadsfolk och PR-konsulter.
Misstänkt otillbörliga bindningar, marknadsföring och annat måste förstås granskas, men debatten skulle vinna på att den reptilmässiga kritiken ersattes av en mer nyanserad.
Det ligger i allas intresse att mänskligheten finner nya vägar att råda bot på lidanden som cancer, hjärtkärlsjukdom och demens. Ska detta hända måste det i slutändan ske genom läkemedelsindustrins kärnverksamhet. Den är faktiskt livsviktig ? för oss alla.