Where is the love? ? eller Var är kärleken? heter en sång som var populär för några år sedan. Jag hör den fortfarande på radion då och då, den är rätt bra. Den handlar om att det är mycket hemskt som händer i världen och att man kan undra hur de tänkte, de som bestämde att det hemska skulle hända. Var fanns kärleken till medmänniskorna när besluten fattades? Var fanns omtanken?
En fråga som jag tycker har blivit allt mer aktuell även i läkemedelsvärlden de senaste åren. Ifrån rättsprocesserna runt smärtläkemedlet Vioxx i USA får vi till exempel veta att läkemedelsföretaget MSD, eller Merck som de heter i USA, ganska tidigt såg tecken på att läkemedlet hade risker för hjärtsjuka. Men istället för att ta upp diskussionen i vetenskapssamhället valde Merck att hålla tyst om det.
Klandervärt i sig, kan man tycka, men det värsta är att man dessutom slog ihop en massa småstudier, alla var för sig otillräckliga för kunna visa några hjärtrisker, och presenterade det sammanlagda resultatet som bevis för att det inte fanns några risker. Inte bara undanhöll Merck medvetet relevanta fakta utan man producerade dessutom aktivt felaktiga data. Allt för att inte tappa marknadsandelar till konkurrenten ? Pharmacias Celebra.
Jag skulle gärna ha varit med och lyssnat på hur resonemangen gick när man på Mercks huvudkontor kom fram att det var rätt väg att gå. Var fanns omtanken om patienterna som skulle använda Vioxx?
Konkurrenten Pharmacia, numera uppköpt av Pfizer, är inte mycket bättre. Redan tidigt valde man att gömma undan relevanta delar av en undersökning av sitt läkemedel Celebra för att läkemedlet skulle framstå som bättre än det egentligen var. Och när hjärtriskerna med Vioxx blev kända gick man, på lika tveksamma grunder som Merck, tvärsäkert ut och hävdade att Celebra inte hade några sådana risker, en ståndpunkt som man sedan dess tvingats att revidera.
Var fanns omtanken om patienterna då?
Det är något i grunden gott med läkemedel. De är skapade för att bota, lindra eller förebygga sjukdom. Det finns en inneboende omtanke om patienten i syftet att bota och lindra.
Visst finns det också nackdelar med läkemedel ? biverkningar och interaktioner till exempel, men de tillhör ändå undantagen för de flesta som använder läkemedel. Nyttan med läkemedel är nästan alltid större än risken. I grund och botten är läkemedel goda produkter som har till syfte att hjälpa människor som har, eller riskerar att få, en sjukdom.
Därför är det förödande när de som skapar och förser oss med dessa goda produkter i sin kortsiktiga jakt på marknadsandelar och ökade vinster fattar beslut som går så tvärt emot grundsyftet med läkemedlen ? att hjälpa människor.
Det engelska ordet för vård ? ?care? ? betyder samtidigt att bry sig om. Och jag tror att det ligger mycket i den dubbeltydigheten. Man kan inte ge en bra vård om man inte samtidigt bryr sig om den man vårdar. Det måste finnas en omtanke om patienten.
När läkemedelsföretagen växte fram ur apotekens behov av att effektivisera läkemedelstillverkningen gick något väsentligt förlorat i processen ? relationen med de sjuka, kontakten med de som använder läkemedlen. Med ett större avstånd mellan de som skapar läkemedlen och de som använder dem förlorades känslan av omtanke om patienterna.
Läkemedel blev snart som vilken industriprodukt som helst och det blev mer ekonomi än medicin på företagens dagordning. Läkemedlens koppling till patienternas bot och lindring var inte lika självklar längre. Istället blev deras koppling till företagets omsättning och vinst allt viktigare.
I mina ögon kan man aldrig behandla läkemedel som vilka industriprodukter som helst. Läkemedelsföretag har ett större ansvar än andra företag. Effekten av läkemedlen kan i många fall vara skillnaden mellan liv och död och det måste alltid vara mer medicin än ekonomi som styr besluten.
Patienterna lägger bokstavligen sina liv i läkemedelsföretagens händer och litar på att de ska bry sig om deras hälsa. Tyvärr visar det sig allt oftare att läkemedelsföretagen missbrukar detta förtroende.
Var tog omtanken vägen?