En läkare har vid sin privatmottagning i Mellansverige bland annat bedrivit homeopatisk behandling. Socialstyrelsen har anmärkt på handläggningen av 26 patienter och yrkat att han i första hand förskrivs prövotid och i andra hand disciplinpåföljd.
Läkaren har motsatt sig Socialstyrelsens yrkanden. Prövotid innebär att ansvarsnämnden senare kan ompröva om en legitimerad utövare av sjukvård ska få behålla sin legitimation.
Socialstyrelsen fick information om läkarens verksamhet där arrangörer av ett offentligt föredrag på en löpsedel skrev att denne är en av få svenska läkare som använder homeopatiska preparat och att han även får utmärkta resultat med små barn. Den 17 mars 2003 begärde Socialstyrelsen att läkaren skulle redogöra hur han i sin yrkesutövning som läkare använder homeopatimedel i vården. Socialstyrelsen begärde även en redovisning av resultat av behandling av små barn.
Läkaren är specialist i allmänmedicin och hudsjukdomar och sedan 20 år bedriver han homeopatisk behandling utöver skolmedicinsk behandling.
Vid granskning av 26 patientjournaler fann Socialstyrelsen omfattande brister av formell och legal karaktär. Behandlingen består till mycket liten del av skolmedicinska åtgärder och istället förespråkar läkaren en ?extremt stor användning? av alternativmedicinska åtgärder. När läkemedel förskrivits framgår indikation för förskrivningen inte i dokumentationen. Han medger att journalföringen ?kunde ha varit bättre? men bestrider att patientsäkerheten satts i fara genom brister.
Läkaren hänvisar till att det
är tillåtet att förskriva naturläkemedel som genomgått Läkemedelsverkets kontroll. Och eftersom vissa homeopatika registreras i enlighet med Läkemedelsverkets föreskrifter ställer sig han frågande till att det skulle vara otillåtet för legitimerade läkare att förskriva sådana läkemedel. Han förskriver enbart orala homeopatika. Han understryker att homeopatikabehandling huvudsakligen skett som komplement till skolmedicinsk behandling och i inget fall använts för en allvarlig åkomma i stället för traditionell behandling. Patienter som söker honom har i de flesta fall väl utredda medicinskt lindriga sjukdomar och har under lång tid mer eller mindre framgångsrikt prövat konventionella läkemedel. Oftast står dessa patienter under ordinarie läkares kontroll. På dessa grunder har patienter själva begärt alternativmedicin och fått denna som komplement.
Komplext begrepp
Han frågar varför Socialstyrelsen inte godtar vetenskapliga studier inom homeopati, publicerade i välrenommerade tidskrifter som The Lancet. När det gäller begreppet ?vetenskap och beprövad erfarenhet? hävdar han att en mindre del av dagens behandlingar uppfyller de kraven och hänvisar till en tidningsintervju där förre generaldirektören för Socialstyrelsen Claes Örtendahl säger att endast ?10-15 procent (lär) vara så strikt vetenskapligt prövade att man med säkerhet vet effekten. Hälften har knappt något stöd alls?? Läkaren hänvisar också till omvärderingar som gjorts, till exempel av behandling med östrogen och Vioxx. Han menar att begreppet ?vetenskap och beprövad erfarenhet? är mycket komplext och ställer frågan om vem som ska ha tolkningsföreträde när det gäller om homeopatisk behandling är förenlig med vetenskap och beprövad erfarenhet.
HSAN anser att journalföringen är bristfällig. Patientjournaler är kortfattade och svåra att följa. Anamnes och statusfynd är ofta endast kortfattat angivna. Läkaren har använt en egen klassificering i journaler vilket är olämpligt eftersom missförstånd kan uppstå. Ansvarsnämnden instämmer i läkarens påpekande att begreppet ?vetenskap och beprövad erfarenhet? är komplext.
I andra länder finns universitetsanknutna utbildningar i homeopatisk läkekonst och i dessa länder kan läkare som utbildats bedriva sådan verksamhet utöver skolmedicin, men i Sverige saknas utbildning och en acceptans för homeopatisk läkekonst inom skolmedicinen och därmed ansluter ansvarsnämnden sig till Socialstyrelsens bedömning att homeopati inte utgör vetenskap och beprövad erfarenhet i lagens mening.
HSAN finner att läkarens handläggning markant avvikit från vetenskap och beprövad verksamhet.
Varning framstår inte som tillräcklig påföljd och läkaren föreskrivs en prövotid om tre år.
