Vi måste bli bättre på att förstå individens behov. Nästan oavsett vad man frågar Per Nydert så kommer den meningen finnas med i svaret.
? Alla farmacevter med ett kliniskt engagemang måste arbeta med att koppla samman de teoretiska kunskaperna med de omständigheter som omger patienten. Det är viktigt för alla men det gäller framförallt när man arbetar med barn. Det kan till exempel handla om att underlätta för ett barn i skolåldern så att barnet slipper ta medicinen under skoltid.
Som barnfarmacevt handlar mycket av Per Nyderts arbete om att tillsammans med vårdpersonalen lösa problem som dyker upp inom barnområdet. Speciellt för läkemedel med snäva terapeutiska intervall och där medicineringen måste planeras noggrant.
? Särskilt problematiskt är det med de allra minsta barnen som inte kan svälja tabletter. Men även en sådan sak som följsamhet är en extra utmaning med yngre patienter.
? För barn är följsamheten i regel god så länge föräldrarna hjälper till, men i tonåren är det mycket svårare. Där behövs mer forskning men det är svårt att få fram allmängiltig kunskap. Återigen, vi måste lyssna på patienten och försöka förstå var i dennes livssituation medicineringen ska in.
I Per Nyderts uppgifter ingår också att förbättra patientsäkerheten vid läkemedelshanteringen. Risken för att en så kallad potentiellt negativ läkemedelshändelse ska inträffa är tre gånger så stor när barn vårdas jämfört med vuxna.
? Det behöver inte alltid få allvarliga konsekvenser, men det visar att fler saker kan gå fel när man medicinerar barn.
Att det är så beror på flera faktorer. De flesta läkemedel är inte testade på barn, biverkningsmönstret kan se annorlunda ut och beredningarna är dåligt anpassade. Per Nydert pekar också på den kvalitetsgranskning av läkemedelshanteringen som görs idag. Socialstyrelsen kräver att en granskning utförs minst en gång om året.
? Om man gör en enda granskning får man bara en ögonblicksbild och missar mycket av själva hanteringen. På barnavdelningarna tycker jag att det ska göras löpande genom att farmacevten har en mer integrerad del i vården. Vi försöker jobba på det sättet och jag tycker det fungerar bra nu. Från början var det jag som tog kontakten och kom med tips, idag är det inte ovanligt att vårdpersonal hör av sig och vill ha hjälp.
När det gäller tillgängligheten på barnläkemedel säger Per Nydert att det i vissa lägen blir problematiskt.
? För de flesta läkemedel blir barnpopulationen för liten för att industrin ska vilja specialdesigna en oral lösning. Här finns också ett etiskt dilemma när landstingen prioriterar de läkemedel som är billigast. Ofta tittar man bara på tablettpriserna och missar kanske det läkemedel som har beredningar även för de minsta.
Samtidigt tycker han att man ska vara lite försiktig när man börjar ställa krav på industrin.
? Det viktiga är att man lägger krutet på att få fram barnlösningar till några få livsavgörande läkemedel. Man ska inte kräva av industrin att de tar fram speciallösningar till allt. Vi farmacevter ska fortsätta göra extemporeberedningar eftersom de många gånger behöver vara individanpassade.
Han understryker att det finns väldigt mycket kunskap om hur man ska bereda läkemedel för barn. Idag är det inte främst en kunskapsfråga utan en organisationsfråga.
? De allra flesta tycker att det här är ett viktigt område. Det är avgörande att personalen på avdelningar inser att det är problematiskt när man ger läkemedel till barn och att vi tillsammans kan hjälpas åt att lösa problemen.