Den godaste medicinen är bitter

Det är trevligt att kombinera sina olika intressen. Farmacihistoria och sprit, till exempel. Därför ska det här handla om att dricka bitter, en utmärkt väg till att inte bli detsamma.På de flesta apotek i Tyskland och Österrike kan man köpa ?Schwedenbitter?, ett i Sverige närmast okänt medel mot i första hand diverse magåkommor. Efter en […]

26 feb 2007, kl 17:09
1

Annons

Det är trevligt att kombinera sina olika intressen. Farmacihistoria och sprit, till exempel. Därför ska det här handla om att dricka bitter, en utmärkt väg till att inte bli detsamma.
På de flesta apotek i Tyskland och Österrike kan man köpa ?Schwedenbitter?, ett i Sverige närmast okänt medel mot i första hand diverse magåkommor. Efter en forskningsexpedition på internet kan jag konstatera att receptet, med bland annat gentianarot, saffran och aloe (men märkligt nog inte malört) uppvisar tydliga likheter med det klassiska ?Hjärnes testamente?, i standardverket Pharmaca Composita (2:a upplagan, Stockholm 1896) även kallat ?Lifskryddor? eller ?Schwedische Kräuter?, minsann.


Testamentet är, eller kanske snarare var, ett universalmedel uppkallat efter Kristian Henrik Hjärne (livmedikus hos drottning Ulrika Eleonora) och tycks alltså sedan 1700-talet ha vandrat söderut över kontinenten. Schwedenbitter är säkert nyttigt, men inte speciellt gott, vilket osökt leder mig över till andra besläktade men mer välsmakande typer av bitter, digestif, amaro och allt vad de heter i olika länder. På etiketterna kan man ofta läsa hur många växter som ingår eller hur nyttig bittern är för matsmältningen. Ibland får man veta namnen på några av växterna, men de fullständiga recepten är givetvis alltid hemliga. Det blir ju mer spännande och mystiskt på det viset. Några tips på egna favoriter:


Jägermeister ? Förhållandevis snäll smak, dessutom söt. Aromen, i viss mån även smaken, faktiskt inte helt olik julmust. Passande nybörjarbitter.
GammelDansk ? Numera svenskägd (AB Vin & Sprit) och faktiskt inte så gammal som namnet antyder; den lanserades 1964. Piggar upp vid alla tillfällen, eller som det heter på etiketten ?Gør godt om morgenen, efter dagens dont, under jagten, på fisketuren eller som apéritif?. Basen i smaken är rönnbär, men drycken innehåller 29 olika växter.
Fernet Branca ? 27 växter ingår; enligt tillverkaren bland annat aloe, gentiana och kinabark. Huruvida malört finns med är oklart, men i alla händelser biter brancan bra. Ett alternativ för den försiktige kan vara den myntabaserade och söta Branca Menta.
Underberg ?  Framställs av örter från 43 länder och man får därför förmoda att minst 43 olika ingredienser ingår. Klart ?medicinaktig? och därför min favorit när jag faktiskt har ont i magen (och inte bara är lite sugen). Utmärkt förpackad i den lilla 2 cl-flaskan, som till exempel kan medföras i fickan under en skiddag. Lite brännande smak, innehåller sannolikt kryddnejlika och borde i nödfall kunna ersätta tinctura aromatica vid glöggtillverkning.
För den som tycker att ovannämnda märken är för mjäkiga rekommenderas den ungerska Unicum, en riktigt argsint bitter, vars läkande framtoning förstärks av det vita korset på flaskan. Om en bitters effekter är proportionella mot styrkan i den beska smaken måste Unicum vara en av de bästa…


Jag kan inte låta bli att tipsa om ett par mer udda godbitar också. På alpsemestern kan man köpa hem Teufelskräuter (?djävulsörter?), en tyrolsk specialitet som skall brinna en stund i sitt spetsglas innan den intages som en varm och söt bitter med citruskaraktär; oslagbart för halsen i förkylningstider. Den danska Nordsø Bitter, även kallad nordsjöolja (kan i bland köpas förpackad i små svarta oljefat) är en riktigt mumsig höjdare för lakritsälskaren.
Det förekommer ett otal varianter av bitter och vid utlandsresor är det trevligt att ta en titt i sortimentet och köpa med sig något man tidigare inte provat. Direkt odrickbara sorter råkar man sällan ut för, men visst finns det goda skäl till att vissa märken blivit mer populära än andra. I sammanhanget vill jag dock utfärda en varning för Bäska Droppar, som i mitt tycke är en rå och helt finesslös produkt. Den som är ute efter riktig malörtssmak rekommenderas att välja en annan besk eller krydda själv, helst bara med malörtens blommor.
Skulle jag vara tvungen att välja en enda bitter så skulle det utan tvekan bli GammelDansk, men tack och lov behöver man ju inte ställas inför ett sådant ultimatum utan kan ha ett litet sortiment hemma i medicinskåpet ? för det är ju medicin det handlar om, eller hur? God medicin!


Magnus Rörby arbetar som utredare
på Läkemedelsverket i Uppsala.

1 Kommentar

Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer