ASTRAZENECAS NEDSKÄRNINGAR FÖRSTA INLÄGGET
De forskande läkemedelsföretagen har problem med att få fram nya produkter. I sin planering för framtiden ser de i likhet med vad informationsdirektören vid AstraZeneca nyligen meddelade framför sig en ?svacka? i fråga om nya produkter. De kan se när den börjar men det är mera oklart om de ser ?svackans? slut.
Det finns ett faktum som alla forskande företag torde ha klart för sig och det är att deras patent på en substans är tidsbestämd. Efter det patentet fallit är marknaden ?free for all?. Det är därför viktigt att veta vad man skall göra när patenttidens slut närmar sig. I fallet AstraZeneca har man på ett genomarbetat ? av många beundrat ? sätt gått in för att förlänga patenttiden genom olika kemiska eller andra manövrer, utnyttjande farmacevtisk, politisk och juridisk expertis. I många fall har man lyckats (Nexium, nya formuleringar för betablockerare) men förr eller senare går det inte att fortsätta på denna väg. De anställda vid fabrikerna i Södertälje har just blivit uppmärksammade på att ledningen för AstraZeneca upplever sin nuvarande strategi som ohållbar i längden.
Problemet med den begränsade patenttiden är gammalt. När Ulf Widengren var chef för Astra, tillsatte han en grupp för att utarbeta en strategi för hur företaget skulle möta konkurrensen från generika när patent gick ut. Vad som blev av den vet jag inte; jag lämnade Astra strax därefter. Det fanns emellertid andra idéer än att lägga stora resurser på patentexperter. En sådan är att på ett intelligent sätt ta upp konkurrensen med generikaföretagen.
Som exempel. Om fabriken i Södertälje är så överlägsen borde företaget kunna fortsätta att tillverka turbohalers och sälja dem billigare än nuvarande produkt med ett pris som låg ett antal procent över blivande konkurrenters. Tillverkningskunnandet i Södertälje måste vara vida överlägset vilket ?källarföretag? som helst. Genom ett dotterbolag, specialinriktat på generika, med slimmad organisation, liten administration, föga marknadsföring (den har man ju satsat på i decennier), skulle man konkurrera med kvalitet och med den just utbyggda fabrikens enorma kapacitet. Man kommer inte att kunna ta ut hög avans på produktpriset, men med stora volymer är ju även några procent vinst inte att förakta.
Så vitt jag vet är detta sätt att ta hand om problemet med utgångna patent något som amerikanska och schweiziska läkemedelsföretag drivit länge. (?Branded generics?). Genom att placera generika i ett särskilt dotterbolag förlorar inte moderföretaget ansiktet genom att nedlåta sig till att tjäna pengar på annat än världsberömda forskningsresultat.
Att slå in på en sådan väg fordrar entrepenörskap, vilja att tänka i nya banor, kanske offra en del av bekvämligheten och antagligen lika hårda nypor som man behöver för att avskeda folk. Å andra sidan bidrar man till att människor får behålla sina arbeten, förser sjukvården med produkter till vettigare priser och bidrar kanske till att moderföretaget kan överleva den ?svacka? man nu ser framför sig.
Det finns säkert andra strategier; viktigast av allt är att inse att enbart lita till en dyrbar satsning för att förlänga patent snabbare än man tror når vägs ände. Det gäller då att se efter andra möjligheter för överlevnad, när innovationsklimatet har förstörts och idéflödet sinar.
Lars Werkö
