?Generiskt utbyte en stor patientrisk?

Under 2006 genomförde de svenska apoteken 13 miljoner byten till billigast likvärdiga läkemedel, enligt uppgifter från Apoteket. Det ledde till en besparing på cirka en miljard kronor. Sedan generikautbytet infördes 2002 har landstingen sparat totalt sju miljarder kronor. Men den ekonomiska solskenshistorien har en allvarlig baksida.
? Generisk substitution är en stor patientsäkerhetsrisk, utan någon som helst tvekan, säger Anne Hiselius, klinisk apotekare i landstinget i Jönköpings län.
? Jag har intervjuat tusentals patienter före generikareformen och tusentals efter och det är som natt och dag. Många vet inte längre namnet på de läkemedel de tar. Och det betyder att de inte kan prata med sin läkare eller apotekspersonalen om dem. Det är allvarligt när inte läkaren och patienten talar samma språk, säger hon.

Sju procent av dem som fått sina läkemedel utbytta säger sig ha felmedicinerat på grund av läkemedelsutbytet. Det visar en undersökning som Socialstyrelsen genomförde tillsammans med Apoteket 2004. Det vanligaste felet var dubbelmedicinering, men patienterna hade även tagit för lite eller helt avstått från medicinen på grund av utbytet.

Om andelen felmedicinerade var densamma 2006 skulle det innebära att det generiska utbytet förra året orsakade över 900 000 sådana felmedicineringar.

De flesta patienterna får kanske inte några allvarligare bieffekter av felmedicineringen, men eftersom dessa problem inte följs upp är det ingen som vet vilka konsekvenser utbytet egentligen har fått. Många som får problem med utbytet är äldre ? med många läkemedel ? som kanske också är lite förvirrade. Hos sådana patienter är det nästan omöjligt att reda ut orsakssambanden.

Läkemedelsverkets biverkningsenhet har hittills fått in rapporter om cirka 700 biverkningar som bedöms ha orsakats av ett generiskt utbyte. De vanligaste besvären är hudbiverkningar som utslag och klåda, magproblem som illamående och smärta samt huvudvärk och yrsel.

Men det är sannolikt bara en bråkdel av det verkliga antalet eftersom det ska mycket till för att en sådan rapport ska skickas in. Läkarna får ju sällan ens reda på att ett läkemedel har bytts ut, än mindre journalförs det. Från och med i höst kommer även allmänheten att få möjlighet att rapportera biverkningar direkt till Läkemedelsverket. Kanske kommer det så småningom att framträda en tydligare bild av problemet, tack vare det.

Nuläget är dock så att det är mycket lätt att följa den ekonomiska besparingen, men nästan omöjligt att följa eventuella negativa medicinska konsekvenser. Och Anne Hiselius är mycket kritiskt till systemet.
? Jag tycker att man offrar patienterna, säger hon.

Hon belyste med några exempel;
En 82-årig kvinna får Moduretic mot sitt blodtryck ordinerat på sjukhuset. Av sjuksköterskan får hon två tabletter Normorix, på apoteket får hon Sparkal och vid nästa apoteksbesök Amiloferm. Kvinnan drabbas av hyperkalemi och måste in till sjukhuset för att få hjälp att rensa i sitt läkemedelsförråd.

En 65-årig man behandlas sedan en tid med Lanacrist och får via ombud sitt recept förnyat. På det receptet står det digoxin och furix. Mannen går till apoteket och ber att få sin hjärtmedicin. Han får en förpackning Digoxin och i tron att det är den vätskedrivande medicinen kombinerar mannen Lanacrist och Digoxin tills han tvingas söka akuten med digoxinförgiftning.

En 40-årig man får ett recept på 40 stycken Tramadol med två uttag, men får på apoteket istället 20 stycken Nobligan och 20 stycken Tradolan och receptet tillbaka.
? Är det rimligt? frågar sig Anne Hiselius.

Generiskt utbyte finns i flera andra länder, men ingen annanstans i världen riskerar patienterna att få ett nytt namn och utseende på sina mediciner var tredje månad. I Danmark, Norge och Finland finns till exempel regleringar som gör att patienterna får samma preparat under hela receptets giltighetstid.

En ordning som Socialstyrelsen förordade även i Sverige efter sin utredning av reformens effekter 2004. Då föreslog myndigheten bland annat att generisk förskrivning skulle införas och att förpackningar, bipacksedlar och apoteksetiketter mycket tydligare skulle visa det generiska namnet.

Förslagen resulterade endast i att Läkemedelsverket fick i uppdrag att utreda möjligheten att införa generisk förskrivning i Sverige. Något som verket kom fram till inte självklart skulle förbättra patientsäkerheten och inte heller leda till positiva ekonomiska effekter. Förslaget självdog.

Anne Hiselius menar att ett tydligt generiskt namn på varje förpackning är en nödvändighet. Och om det tar för lång tid att genomföra det via den byråkratiska EU-vägen skulle apotekspersonalen till exempel kunna stryka över det generiska namnet med en gul överstrykningspenna för att göra det tydligare, menar hon.

? Att patienter och anhöriga enkelt ska kunna lista ut vad det är för läkemedel de tar tycker jag är ett rimligt krav. Så som det fungerar idag är inte rimligt, säger Anne Hiselius.