När Läkemedelsvärlden träffar Nina Rehnqvist, ordförande för
Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), har hon just varit på
Näringsdepartementet. Hon utsågs nämligen i våras också till ordförande för den
delegation som ska stärka den kliniska forskningen i Sverige, och var på
departementet som representant för delegationen.
? Vården som miljö för klinisk forskning fungerade bra på
70-talet. Men det ekonomistiska tänkandet har krympt utrymmet. Idag är det
också högre krav på kliniska studier, vilket är bra, men Sverige har under
senare år förlorat försprånget, säger hon.
Regeringen hoppas kunna vända trenden för att Sverige ska
inta en tätposition i Europa. I det arbetet spelar delegationen en central
roll. Regeringen har också tillsatt en utredning om den kliniska forskningens
villkor och behov som ska pågå parallellt med delegationens arbete. Utredare är
Olle Stendahl, professor i mikrobiologi i Linköping.
I delegationen för samverkan inom klinisk forskning ingår
ledamöter från de olika sfärerna vård, universitet och industri. Parter som
ofta ställs som motpoler till varandra. Men efter två möten är Nina Rehnqvist
positiv.
? Ledamöterna är pragmatiska handlingsmänniskor. Ambitionen
är att det inte bara ska bli snack utan hockey också, säger hon.
Ett tydligt syfte är att förbättra klimatet för industrin.
? Från näringsdepartementets sida är det förstås
betydelsefullt att det behålls och skapas arbeten i Sverige. Vi har
läkemedels-, bioteknik-, och medicinteknikföretag som behöver en plattform och
en hemmaplan för kliniska studier, säger hon.
Nina Rehnqvist tillägger att Sverige har goda
förutsättningar för medicinsk forskning. Våra nationella register och att
svenska medborgare har personnummer är ett par faktorer som bidrar till det.
? Och så har vi en sjukvårdslag som säger att landstingen
ska bedriva klinisk forskning.
SBU:s verksamhet syftar till att lyfta fram det som under
senare år kallats evidensbaserad medicin, EBM.
? Begreppet myntades första gången 1992, men idén har
funnits längre. Vi har arbetat utifrån de här principerna ända sedan starten
1987, säger Nina Rehnqvist.
Hon berättar att den evidensbaserade medicinen grundar sig
på den skotske epidemiologen Archie Cochranes kritik av medicinska metoder.
? Archie Cochrane blev under andra världskriget
tillfångatagen och tjänstgjorde som läkare i krigsläger. Han iakttog då hur
fångar tillfrisknade fast de inte fick mediciner som man trodde var nödvändiga.
Det fick honom att ifrågasätta om de metoder och läkemedel som användes på
sjukhus överhuvudtaget gjorde nytta.
Archie Cochrane väckte stor uppståndelse när han på 70-talet
hävdade att kliniska behandlingar bygger på magert vetenskapligt underlag. Inte
ens idag är evidensbaserad medicin helt etablerat inom vården.
? En del läkare anser att det läggs för stor vikt vid EBM,
konstaterar Nina Rehnqvist.
Men för SBU:s arbete är vetenskapliga utvärderingar
grundläggande och myndigheten har via sin webbplats gjort det så kallade
?Cochrane Library? tillgängligt för allmänheten. Cochrane Library är en
omfattande samling databaser med fokus på metaanalyser och systematiska
genomgångar. Archie Cochranes krav och önskan var just ständigt uppdaterade
systematiska sammanställningar av relevanta studier.
SBU ger, i Archie Cochranes anda, varje år ut rapporter där
de sammanställer befintliga studier inom specifika medicinska områden. Trots SBU:s kritiska granskning av vårdens metoder och trots
Socialstyrelsens uppdrag att se till att hälso- och sjukvården följer
föreskrifter drabbas ett stort antal människor i Sverige varje år av vårdfel.
? En del felbehandlingar beror på slarv. Där kanske man
skulle kunna använda den forskning som finns om det och införa bättre rutiner.
Sen handlar det ofta om dålig kommunikation. Att läkaren inte lyssnat på
patienten och därför behandlar fel. En tredje vanlig anledning till att
patienter drabbas är olämpliga läkemedelskombinationer, säger Nina Rehnqvist.
? När vården inte använder sig av den kunskap som finns
kanske det inte leder till anmälningar till ansvarnämnden, men det kan vara
avgörande för om en klinik lyckas bättre än en annan.
I grunden är Nina Rehnqvist kardiolog och intermedicinare
som arbetat på Danderyds sjukhus och Karolinska institutet. 1995 blev hon
rekryterad till Socialstyrelsen. Då fanns det inte längre någon tid till
kliniskt arbete.
? Jag hade inte en tanke på att arbeta på Socialstyrelsen,
men när jag blev kontaktad av dåvarande överdirektören Olof Edhag kändes det
väldigt spännande.
Efter åtta år på Socialstyrelsen började det bli dags att
återgå till kliniken. Men så blev hon 2003 erbjuden tjänsten som chef för SBU,
ett erbjudande hon inte ville tacka nej till.
? Det var roligare i byråkratin än vad jag hade trott. Man
träffar mycket intressant folk, och så arbetar vi med spännande och
övergripande frågeställningar som leder till viktiga förändringar. Fast det är
förstås svårt att veta om det är den egna insatsen eller andra faktorer som
leder fram till en viss förändring, säger Nina Rehnqvist.
? Dessutom blev jag förvånad över hur mycket kompetent folk
som arbetar inom byråkratin.
När hon flyttade över från Socialstyrelsen till SBU kom hon
till en betydligt mindre arbetsplats. I SBU-huset nära Valhallavägen i
Stockholm arbetar ungefär 30 personer. Socialstyrelsen är minst tio gånger så
stort. På Socialstyrelsen handlade arbetet mycket om att ta fram
policydokument, medan arbetet på SBU fokuserar på utvärderingar och
sammanställningar av vetenskapliga studier.
Även om Nina Rehnqvist, efter tolv års arbete på
myndigheter, har blivit en av Sveriges mest kända byråkrater är hennes
framtoning allt annat än byråkratisk. Hon är lättsam och ger ett avslappnat och
prestigelöst intryck.
Sedan Måns Rosén har tagit över det operativa ansvaret för
myndigheten är hon inte lika uppbunden vid SBU. Förutom ordförandeskapen i SBU
och delegationen för samverkan inom klinisk forskning innehar hon en adjungerad
professur vid Karolinska institutet. Där undervisar hon om evidensbaserad
medicin och är involverad i forskning.
Under de senaste åren har SBU haft stor inverkat på vården.
Metoder som är kostsamma för samhället och i värsta fall skadar patienter är på
väg ut sedan SBU-rapporter slagit fast att de inte gör nytta. Ljusterapi mot
depression och kalcium- och D-vitamin mot benskörhet till kvinnor under 80 år
är två av många vanligt förekommande behandlingar som SBU de senaste åren har
kunnat visa saknar vetenskapligt underlag.
Nu vill myndigheten få ytterligare styrka och har tagit fram
ett strategidokument för 2007 till 2010.
SBU ska, enligt planen, starta en upplysningstjänst, utveckla former för
att sprida evidensbaserad kunskap med it och arbeta fram färre och tydligare
slutsatser i sina rapporter. Det är några av de 21 åtgärder som uppges i
strategiprogrammet.
Nina Rehnqvist anser att det viktigaste arbetet framöver
blir att förenkla för vården att tillgodogöra sig de kunskaper som SBU
presenterar. En annan utmaning är att hinna med alla de sammanställningar av
studier som efterfrågas.
? Det finns idag ett större behov av
kunskapssammanställningar än vad vi hinner med.
