1996 beslutade Brasiliens regering att hivpatienter skulle ha rätt till gratis läkemedelsbehandling. Man var därmed det första låginkomstland som tog detta beslut. Idag behandlas fler än 180 000 brasilianare för sjukdomen. Landet har internationellt setts som en förebild med sin kostnadsfria behandling i kombination med massiv information om säkert sex.
Det har visserligen varit en stor kostnad för landet, men genom tuffa förhandlingar med läkemedelsföretag, och egen tillverkning av kopior, har kostnaderna hållits nere. Forskare från Harvard School of Public Health beräknar att den förda läkemedelspolitiken inneburit besparingar på närmare en miljard dollar mellan 2001 och 2005.
När Brasilien i slutet av 1990-talet utökade behandlingsprogrammet ökade kostnaderna för läkemedlen drastiskt och Brasilien tog kontroversiella steg för att få ned dem. Bland annat började man producera egna generika och sedan några år tillbaka för man tuffa förhandlingar med företag för att få ned priserna på läkemedel vars patent inte gått ut.
2003 beslutade världshandelsorganisationen WTO att det, när folkhälsan anses hotad, ska vara möjligt med så kallad tvångslicens; det vill säga att tillverka kopior trots att patentet inte gått ut. Den möjligheten har den brasilianska regeringen hotat med i sina prisförhandlingar med läkemedelsföretag och därmed fått ned priserna.
Tidigare i år beslutade regeringen när de förhandlingarna misslyckades att upphäva patentet för läkemedlet Efavirenz och började importera en billigare version från Indien. Något man fick kritik för av läkemedelsindustrin, men som regeringen försvarat med hänvisning till folkhälsan.
