Hjärtsviktsmedel eller dopingpreparat?

Bakgrunden till den nya möjligheten att behandla livsfarlig arytmi hos hjärtsviktpatienter är forskning om vad som leder till trötthet i hjärtats muskelceller vid sjukdomen. Enligt en studie som nyligen publicerades online i Proceedings of the National Academy of Sciences har djurförsök och kliniska studier visat att tröttheten kan kopplas till kalciumflödet inne i muskelcellerna. Enligt forskarna är det samma mekanism som leder till utmattade muskler hos idrottsmän efter ett maratonlopp eller annan extrem träning. Därmed har man också besvarat ett av de stora frågetecknen inom fysiologin, den gängse teorin har hittills varit att muskler blir trötta på grund av mjölksyra.  

Normalt kontrolleras muskelsammandragningar av höga och låga nivåer av kalcium inne i cellerna. Men när musklerna blir trötta börjar kalcium sippra ut från små kanaler i cellerna vilket försvagar kontraktionen. Samtidigt stimulerar det läckande kalciumet ett enzym som tränger in i muskelfibrerna och bidrar till att musklerna försvagas, vilket leder till en allmän känsla av utmattning som kan vara flera dagar eller veckor i sträck. Det är då inte fråga om den trötthet som en motionär känner efter en timme i joggingspåret.
Patienter med kronisk hjärtsvikt drabbas av samma slags utmattning trots att de inte ansträngt musklerna. Tröttheten kan vara så allvarlig att patienten inte kommer ur sängen, klarar av att borsta tänderna eller äta själva. Orsaken är inte minskad blodtillförsel och syretillförsel till hjärtats muskler som man tidigare trott. Forskarna vid Columbiauniversitetet i USA, under ledning av Dr Andrew Marks, kunde för några år sedan visa att möss med hjärtsvikt hade den här läckan av kalcium i hjärtmusklerna.
När forskarna klarlagt mekanismen utvecklade de ett antal substanser som blockerar läckan i kalciumkanalerna genom att binda till proteinet calstabin-2. Proteinet påverkar det så kallade ryanodin-receptor-komplexet som reglerar kalciumfrisättning och substanserna fick därför beteckningen rycals. Läkemedelsklassen testades på möss vilket bekräftade att de kunde förhindra hjärtsvikt och arytmi hos djuren.

Nu håller ett företag på att utveckla en av kandidaterna kallad JTV519 och under våren ska den prövas på patienter för att utvärdera säkerheten. Det finns också planer på att testa läkemedlet vid andra medicinska centra på patienter med hjärtsvikt för att se om det motverkar patienternas trötthet och förbättrar hjärtfunktionen.
Samtidigt har forskarna testat läkemedlets effekt på muskler som är utmattade på grund av extrem motion. Det gjordes i djurförsök på möss som fick simma tre timmar dagligen i tre dagar. Utan läkemedlet var mössen utmattade men med läkemedlet hade mössen energi kvar och deras muskler visade färre tecken på att kalcium läckte ut. Att mekanismen bakom utmattningen är densamma hos människa visades i försök där personer fick cykla intensivt tre timmar per dag under tre dagar. När forskarna analyserade små bitar av musklerna kunde de se att kalcium läckte ut.
Även om målgruppen för det nya läkemedlet är patienter med hjärtsvikt är forskarna medvetna om att läkemedlen kan komma att användas av idrottsmän. Eftersom trötthet är en av kroppens varningssignaler kan det ligga en fara i att ta bort den begränsande mekanismen.

Den eventuella risken kan vara något som talar emot ett framtida godkännande av läkemedlet. Men även om det första läkemedlet som förhindrar kalcium att läcka ut inte blir godkänt har det bidragit till ökad förståelse om vad som leder till tröttheten, menar forskarna.
Lars-Eric Thornell, professor i anatomi vid institutionen för integrativ medicinsk biologi vid Umeå universitet håller med om att ett sådant läkemedel skulle kunna missbrukas. Det ökar risken för extrem utmattning eftersom vi har en naturlig förmåga i hjärnan att säga stopp.
? Det finns alltid en risk i att slå ut system som är menade för att skydda oss, säger han.

Det finns försök där man på kaniner har prövat olika sätt att aktivera benmuskler med antingen elektrisk aktivering eller viljemässiga kontraktioner. Den visade att djuren bara fortsatte om stimuleringen sker elektriskt ? då slås inga varningssignaler på.