Vad är ditt samlade intryck efter ESMO-kongressen?
? Faktum är att den inte bjöd på några extrema nyheter. Men det är lärorikt att få en överblick över vad som är på gång på området. Cancer är ju ett omfattande fält där det händer massor av saker hela tiden och just nu är det många nya läkemedel på gång.
Var det något område som väckte ditt intresse mer än de andra?
? Njurcancer är ett fält där det görs framsteg och där det finns en hel del spännande forskning. Njurcancer tillsammans med melanom och icke-småcellig lungcancer är några av de cancerformer som varit svårast att behandla så det är roligt att se att utvecklingen är på gång där.
De senaste åren har det pratats om målinriktade läkemedel som de hetaste alternativen för cancer. Är det fortfarande det som gäller eller kommer det nya saker?
? I princip alla nya preparat som är på gång är målinriktade. Men för att kunna använda dessa så måste vi samtidigt utveckla metoder att kunna ställa molekylära diagnoser så att vi vet vilka behandlingar som passar till vilka patienter. Min uppfattning är att vi behöver arbeta mer med forskning på det området så att rätt patient får rätt behandling.
Ligger forskningen inom diagnostikområdet efter läkemedelsutvecklingen?
? Det går framåt även där och många av de framsteg som gjorts på det tumörbiologiska området börjar nu betala sig i form av nya läkemedel. Ett av problemen är att studier av läkemedel inte alltid kopplas till de translationella och molekylära kunskaper som finns. Cancer är en otroligt individuell sjukdom och för att komma vidare måste vi bestämma egenskaper, inte bara hos tumören utan också hos människan, för att hitta passande behandlingar. Ett sådant exempel är ju Herceptin där man har identifierat en typ av patienter som blir hjälpta av behandlingen.
Finns det risk att de som drabbas av en ovanlig tumörform blir utan behandling för att de här individuella kopplingarna inte gjorts?
? I många studier kan man tidigt i fas I eller fas II se tydliga resultat hos patienter av en behandling, resultat som inte visar sig sen i stora randomiserade fas III-studier. Skulle man gå tillbaka och titta på tumörerna på en molekylär nivå kan det finnas en förklaring där, de som hade en viss typ blev hjälpta. Men idag är det så oerhört svårt och komplicerat att göra stora läkemedelsstudier så att gå tillbaka och titta på patienternas tumörbiologi blir för svårt.
? Men i vissa fall görs det och ett exempel är en studie av läkemedlet Iressa mot icke-småcellig lungcancer. Där gick forskarna tillbaka och såg att lyckad behandling kunde kopplas till en viss typ av tumör.
Det pratas mycket om att framtidens cancerterapier med små patientgrupper kommer att bli väldigt kostsamma. Lägger det sordin på entusiasmen inom forskarkåren tror du?
? Nej det tror jag inte, forskningen har ju gett bra resultat de senaste åren med en bättre överlevnad för cancersjuka. Men visst är det en paradox att vi spenderar miljarder kronor på forskning och sen när vi får ett läkemedel så har vi inte råd att ge det till dem som behöver.
Har vi några revolutionerande framsteg att vänta den närmaste tiden?
? Jag är mycket hoppfull vad gäller utvecklingen på området. Jag tror också att det är rimligt att betrakta vissa
typer av cancer som en kronisk sjukdom. Vi kommer inte kunna bota alla i framtiden men precis som med diabetes eller hjärt-kärlsjukdomar så kommer de som får rätt behandling förhoppningsvis kunna leva ett bra liv iallafall, något vi ser redan i dag.
