När den allmänna motionstiden gick ut i början av oktober hade 46 motioner lämnats in som rörde läkemedelsområdet. De handlar om allt från läkemedelsförsörjningen i fattiga länder till att AT-läkare bör praktisera på apotek.
Det är en spretig bunt, men miljöaspekter och patientsäkerhetsaspekter är, tillsammans med marknadsföring av läkemedel, det som främst engagerat ledamöterna. Samtliga partier har till exempel någon ledamot som uttrycker oro, ställer krav eller har förslag på förbättrad och säkrare läkemedelsbehandling för de äldre.
Men varför skrivs motionerna kan man undra med tanke på att 98 procent av dem som läggs under allmänna motionstiden kommer att avslås?
? Ja, inte för att de ska tas av riksdagen, säger Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Han beskriver det istället som en möjlighet för ledamöterna att nå de han kallar elit-opinionsbildarna.
? Om jag som enskild ledamot är intresserad av en viss fråga, till exempel läkemedel, signalerar jag till intresseorganisationer och andra utanför riksdagen som delar intresset att jag vill vara med på det området.
Det tycker Peter Esaiasson är ett högst legitimt skäl och ett argument till varför de enskilda motionerna trots allt fyller en funktion.
? Sedan finns förstås också skälet, att genom att skriva många motioner, visa för sina väljare därhemma att man minsann inte ligger på latsidan.
Även om motionerna i grunden inte påverkar läkemedelspolitiken har de ett politiskt intresse. På Läkemedelsindustriföreningen går man sedan några år tillbaka alltid igenom dem som en del i omvärldsanalysen.
? De är en fingervisning om vad de folkvalda funderar över, säger Anders Blanck på Lif.
Med tanke på att de är människor som inte är experter på området, men trots det valt att skriva en motion i ämnet, får man en uppfattning om vad som rör sig därute, säger han.
Digniteten i en motion avgörs också av vem som skrivit den. Är det partiets officiella läkemedelspolitiska talesman eller om flera ledamöter skrivit under har den större tyngd.
Många motioner kan naturligtvis beskrivas som rena hugskott, man har råkat träffa en farmacevt på en middag eller man har en bekant som råkat illa ut.
Även på Sveriges farmacevtförbund har man tittat på årets motionsflod, men inte lika systematiskt som till exempel Lif.
? Ibland hittar man ju någon som skrivit något klokt och naturligtvis försöker vi få ledamöter att motionera om våra frågor, säger Lennart Axelsson, kanslichef på förbundet.
Som exempel nämner han läkemedelsgenomgångar som man också fått gensvar för i form av motioner, både tidigare år och i år.
På det läkemedelspolitiska området är det idag främst Finn Bengtsson från moderaterna och Thomas Nihlén från miljöpartiet som profilerat sig.
Ingen av dem förväntar sig bifall i riksdagen för motionerna. Skälet är istället att markera och få en plattform för debatt i frågor som de tycker är viktiga.
? För oss i miljöpartiet är också läget lite speciellt i år. Inför det fördjupade samarbetet med socialdemokraterna är det viktigt att vi profilerar vår politik. Genom motionerna finns de frågor vi anser viktiga dokumenterade.
? Motionerna är en möjlighet av flera för att börja påverkansprocessen, säger Finn Bengtsson.
De två ledamöterna hade för övrigt tänkt lägga fram en gemensam motion med krav på att regeringen snabbt ska ta initiativ för en översyn av läkemedelresters effekter på miljön. Men att en moderat skulle motionera i en sakfråga med en miljöpartist var inte möjligt i det politiska läge som råder idag.
Nu blev det istället två identiska motioner.
? Och vi kommer att publicera en gemensam debattartikel i ämnet, säger Finn Bengtsson.
Som det politiska läget ser ut idag med starka partier som hindrar koalitioner i varje enskilt förslag skulle det kanske inte spela någon större roll om möjligheten att skriva enskilda motioner försvann.
? Men det kommer den inte att göra, för motionerna är samtidigt en väldigt viktig säkerhetsventil för ledamöterna, menar Peter Esaiasson.
