Stämningen är uppsluppen när en av Stanfords ledande stamcellsforskare, Renee Reijo Pera, visar representanter från Californian Institute for Regenerative Medicine, CIRM, runt på sitt lab. De är på besök för att diskutera framtiden med Renee Reijo Pera ? bland annat ett helt nytt laboratorium som kommer kosta 200 miljoner dollar, varav CIRM kommer betala nästan en fjärdedel.
? Vi skulle inte kunna göra mycket utan CIRM, säger Renee Reijo Pera.
Hennes forskning drabbades hårt när president George W. Bush i augusti 2001 beslöt att förbjuda federal finansiering av embryonal stamcellsforskning. Lagstiftningen tillåter visserligen stöd till forskning på redan framtagna stamcellslinjer. Men dessa är få till antalet. Dessutom behöver Renee Reijo Pera, precis som andra forskare, använda stamcellslinjer framtagna med de senaste och bästa teknikerna för att stå sig i konkurrensen. Att få fram pengar till den forskningen var, efter förbudet, mycket svårt.
Räddningen kom från ett oväntat håll; från advokaten och fastighetsförvaltaren Robert Kline. Med en son som har typ-1 diabetes och en mor som har Alzheimers, vägrade han låta Bush stoppa forskningen.
? Han kände att det Bushregeringen höll på med var fullständigt orimligt. Han och hans nätvärk samlade ihop tillräckligt med pengar för att marknadsföra den här hela idén med en satsning på stamcellsforskning till Kaliforniens invånare, säger Alan Trounson, som leder det nyetablerade CIRM.
Robert Kline sammanställde den unika proposition 71, som säger att Kalifornien under tio år ska satsa 3 miljarder dollar, cirka 19 miljarder kronor, på stamcellsforskning, speciellt embryonal stamcellsforskning. Han fick med sig Kaliforniens guvernör Arnold Schwarzenegger, och under valet 2004 biföll 60 procent av Kaliforniens invånare propositionen.
? Hela mitt labb firade, och det fanns två anledningar till det. Det första skälet var att vi hade kämpat så hårt för att finansiera vår forskning. Det andra var att personer över hela delstaten röstade för propositionen. Det värmde hjärtat. Ofta tänker man att invånarna inte bryr sig om forskning. Men de brydde sig om den här forskningen ? vi fick deras stöd, säger Renee Reijo Pera.
Samma år etablerade delstaten CIRM som förvaltar pengarna. Den nya myndigheten placerades mitt i San Francisco – där bioteknikindustrin har ett av sina starkaste fästen och där det är nära till världsledande medicinska universitet som Berkeley, Stanford och University of California San Francisco, UCSF.
Trots det starka stödet från Kaliforniens invånare stod CIRM:s verksamhet mer eller mindre stilla fram till början av 2007.
? Olika konservativa religiösa grupper lämnade in stämningsansökningar mot proposition 71. Vi tillbringade ungefär tre år i domstolen, säger Alan Trounson.
Men nu hotas satsningen inte ens av Kaliforniens kraftiga budgetunderskott.
? Robert Kline skapade en väldigt robust modell för det här arbetet. Det är inte lätt för politiker att lägga sig i det. Då krävs det 70 procents majoritet i båda husen, säger Alan Trounson.
Institutet kan varje år dela ut upp till 350 miljoner dollar, cirka 2,2 miljarder kronor. Det är mer än 2,5 gånger så mycket som svenska Vetenskapsrådet årligen ger i stöd till all medicinsk forskning. Och det är mer än 6 gånger så mycket som cancerfonden årligen delar ut till cancerforskning i Sverige.
Målet för forskningen är givetvis att ta fram nya stamcellsterapier som bot för till exempel Alzheimers, Parkinson, diabetes och cancer. Men också att utveckla humana stamcellslinjer som läkemedelsföretag kan använda istället för försöksdjur vid läkemedelsutveckling.
? Redan idag använder många läkemedelsbolag stamceller när det screenar läkemedelskandidater. Men ofta använder de cellinjer från musembryon. När industrin kan använda hjärtceller eller leverceller från humana embryonala stamceller kommer resultaten bli mer relevanta, säger Alan Trounson.
Dessutom, menar han, är stamcellsförsök både billigare och enklare än djurförsök. Därför kan kemister snabbare få svar på vilka molekyler som funkar och hur de ska utforma läkemedlen för att nå bästa resultat. Något som kan spara enorma summor pengar.
En viktig del av CIRM:s uppdrag är också att se till att upptäckterna vid universiteten faktiskt leder till innovationer som kommer allmänheten till nytta. Därför ska de dela ut speciella bidrag på runt sex miljoner dollar som även privata bioteknik- eller läkemedelsföretag kan söka för att göra till exempel en fas-I prövning. Men när fas-III stadiet närmar sig kommer CIRM behöva hjälp från de större läkemedelsföretagen.
? De slutgiltiga kliniska prövningarna kommer att bli väldigt dyra. Där kan vi endast bidra med pengar, säger Alan Trounson.
Hittills har CIRM delat ut cirka 550 miljoner dollar. 271 av dessa miljoner kommer gå till splitter nya laboratorier vid tolv av Kaliforniens ledande universitet och forskningsinstitut. Förutom Stanford ska till exempel UC Berkeley, UCSF, UCLA och San Diego Consortium for Regenerative Medicine få nya lokaler. Som motprestation måste universiteten själva samla in pengar. Den totala byggbudgeten ligger därför på cirka 833 miljoner dollar och ska resultera i
80 000 kvadratmeter där 2 200 forskare ska utveckla nya stamcellsterapier.
För en utomstående kan det tyckas märkligt att så mycket nya ytor behövs. Men Bushs förbud gör det till en nödvändighet. Om de embryonala stamcellsforskarna befinner sig i en byggnad som den federala forskningsfinansiären National Institute of Health, NIH, sponsrar, kan de inte ens tända lyset utan att bryta mot lagen.
? Normalt så bidrar NIH med pengar till elektricitet, vatten och gas ? alla de olika saker som finns i en byggnad. Därför är separata byggnader det enda sättet att hantera detta, säger Alan Trounson.
För Stanford handlar det också om att de vill flytta sin stamcellsforskning närmare universitetets hjärta. De lokaler som Renee Reijo Pera visar för CIRM är visserligen väl tilltagna och splitter nya. Men det tar tio minuter att åka dit med bil från Stanfords lummiga och vackra huvudcampus, som ligger i slutet på den palmkantade allén Palm Drive.
? Stamcellsforskningen ligger i vetenskapens framkant, vi vill att den ska ligga nere vid vårt campus, säger Chris Shay som är projektledare för bygget.
Av de tolv nya laboratorierna, kommer det vid Stanford att bli störst. Nere vid campus lägger redan byggnadsarbetarna grunden till det moderna glaspalatset. Det ska stå klart om två år.