Dålig effekt av antivirala

Att ge annars friska vuxna antivirala läkemedel mot säsongsbunden
influensa ger knappt någon effekt. Personer som behandlas med
oseltamivir eller zanamivir förkortar bara sin sjukdomstid med en halv
till en dag enligt en stor brittisk studie. Samtidigt visar data att preparaten inte har någon stor effekt på barn under 12 år.

10 aug 2009, kl 17:19
0

Annons

Säsongsbunden influensa orsakad av virus drabbar ett stort antal människor varje vinter. I Sverige liksom i flera andra länder är vaccination den främsta åtgärden för att hindra insjuknande och smittspridning. Men det finns också de två antivirala läkemedlen Tamiflu (oseltamivir) och Relenza (zanamivir) som används behandlande och förebyggande.

Enligt Läkemedelsverket kan de båda neuroamidashämmarna förkorta sjukdomstiden med 1-2 dagar, lindra symptom och minska risken för komplikationer om de sätts in tidigt. Men effekten kan vara mindre än så visar en ny studie av den brittiska hälsomyndighet, NHS. De har gjort en genomgång av 26 randomiserade studier av de båda preparaten med omkring 5 500 patienter. I hälften av dem studerades oseltamivir och i hälften zanamivir och data från både tidigare friska individer och riskgrupper analyserades.

Resultaten av analysen visar att behandling av annars friska vuxna med zanamivir förkortar tiden till att symptomen lättar med 0,57 dagar jämfört med placebo. Med oseltamivir var motsvarande siffra 0,55 dagar. I riskgrupperna lättade symptomen knappt en dag tidigare för dem som fick zanamivir jämfört med placebo och för oseltamivir sågs en förkortad tid med 0,74 dagar. Som högriskindivider räknade personer med hjärtproblem, diabetes, KOL eller annan underliggande sjukdom.

Studien har föranletts av att NHS ska se över riktlinjerna för behandling av influensa med antivirala medel. Författarna bakom studien, som publicerats online och kommer att finnas i septembernumret av Lancet Infectious Diseases, menar att det är mycket tveksamt om behandling med dessa typer av antivirala medel gör någon positiv skillnad i en population. Även om de ger effekt är det ett antal faktorer som gör att användningen kan ifrågasätts. För att effekt ska fås måste läkemedlen sättas in tidigt i sjukdomförloppet, helst bara några timmar efter att symptomen kommit. Både zanamivir och oseltamivir slår väldigt specifikt och risken att de ges till någon som inte har det aktuella viruset ökar risken för resistens. Vad gäller läkemedelsbehandlingens inverkan på komplikationer av influensan fanns för lite data för att kunna dra några slutsatser.

De skriver istället att en utökad influensavaccinering kan vara att föredra. Ur ett ekonomiskt perspektiv kan en halv eller en dags mindre sjukdom ge effekt men det är ändå marginellt. Forskarna menar också att förenklade möjligheter för allmänläkare att ställa diagnos och medicinering av personer som utsatts för influensaviruset men ännu inte uppvisat symptom är metoder som effektivt kan begränsa antalet influensafall. Även om den aktuella studien rör säsongsbunden influensa skriver författarna att det finns skäl att detsamma sannolikt gäller för den aktuella pandemiinfluensan som orsakas av H1N1.

I en annan artikel, publicerad i BMJ, har en analys av barn upp till 12 år som behandlats med Tamiflu eller Relenza genomförts. Totalt ingick 1766 barn som behandlats med något av preparaten efter sjukdomsutbrott och 863 barn som behandlats i preventivt syfte. Enligt resultatet kunde behandling med antiviraler förkorta sjukdomstiden med 1,5 dagar men det minskade inte antalet fall som krävde antibiotika. Inte heller minskade det antalet astmaanfall hos de som fått influensa.