Kvinnor som diagnostiseras med en tidigt upptäckt hormonkänslig bröstcancer sedan de har passerat klimakteriet kan behandlas med hormoner efter operationen för att förhindra återfall. Studien BIG I-98 är en randomiserad, dubbelblindad fas III-studie där drygt 8000 postmenopausala kvinnor från 27 olika länder med tidigt upptäckt hormonkänslig bröstcancer har behandlats enligt ett av fyra olika alternativ; letrozol i fem år, tamoxifen i fem år, tamoxifen i två år följt av letrozol i tre år eller letrozol i två år flöjt av tamoxifen i tre år.
Resultaten, som publicerats i det senaste numret av New England Journal of Medicin, visar att 87,9 procent av de patienter som behandlades med aromatashämmaren letrozol fortfarande var sjukdomsfria efter fem års behandling, enligt en Kaplan-Meier-beräkning. Motsvarande siffra för tamoxifen var 84,6 procent. Av de patienter som först behandlades med letrozol i två år och därefter tamoxifen i tre år var 87,6 procent sjukdomsfria och i den grupp som fick omvänd behandling var siffran 86,2 procent.
Thomas Hatschek är överläkare på bröstmottagningen vid onkologiska kliniken på Karolinska Universitetssjukhuset och menar att resultaten från denna studie har offentliggjorts redan tidigare men att publikationen är viktig, framför allt på grund av jämförelsen mellan de två varianterna av sekventiell behandling; först letrozol och sedan tamoxifen och vice versa.
? De sekventiella behandlingarna har inte jämförts på detta sätt förut. Studien visar att kvinnor som löper ökad risk för återfall av cancer, till exempel patienter med lymfkörtelmetastaser, bör behandlas med letrozol de första åren efter operationen istället för tamoxifen. Därefter kan de dock byta till tamoxifen utan att utsättas för ökad återfallsrisk. Det är troligtvis den behandlingsrutin som kommer att bli standard i Sverige, säger han.
Han påpekar dock att letrozol, till skillnad från tamoxifen, inte får ges till kvinnor som inte passerat klimakteriet samt att tamoxifen har en gynnsam effekt på skelettet medan letrozol leder till ökad risk för benskörhet.
