Många länder har inrättat medicinska grindvakter med uppgift att granska och värdera olika typer av behandlingsinsatser. Danmark har Cochrane, Storbritannien har NICE, USA har nyligen tagit ett kraftigt initiativ i satsningen på så kallad »Comparative effectiveness research«, CER, och i Sverige har vi Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU. Gemensamt för dem alla är att en mycket viktig del i deras arbete är att granska och värdera publicerade studier om olika terapier, inte minst läkemedel.
Den senaste tidens avslöjanden om hur vetenskapliga artiklar om nya läkemedel egentligen tas fram och frågetecknen kring deras trovärdighet har gjort att även resultaten av den granskande verksamheten ifrågasatts.
Till exempel menar författarna till studien om de felaktigt redovisade resultaten kring Parke-Davies gabapentin (Neurontin) att en positiv Cochrane-analys av läkemedlet vid akut och kronisk smärta från 2005 nu måste göras om eftersom den är baserad på felaktiga uppgifter.
Nu kommer ytterligare kritik mot systemet, men från ett lite oväntat håll. Det är Richard Bergström, vd för Läkemedels-industriföreningen, LIF, som är kritisk.
? Jag tycker att SBU gör fel. Jag tycker att det är fel upplägg att sitta och vänta passivt, läsa publikationer och sedan fatta ett beslut. De medicinska tidskrifterna tycker jag spelar en för stor roll, säger han.
? Det har legat i ett antal parters intresse att måla upp bilden av att det är de medicinska tidskrifterna som är garanter för den vetenskapliga integriteten, säger han.
Han menar att medicinska granskare som SBU borde agera mer som Läkemedelsverket till exempel.
? Godkännandemyndigheterna begär all data och företaget har bevisbördan. Man går inte via någon mellanhand som man inte vet vem det är. Någon form av »peer reviewed article« från andra sidan jordklotet som man inte har en aning om vad det är för någonting. Latin American Annals of Oncology, vad är det för någonting? Bara för att den är peer reviewed så är den acceptabel, nej jag tycker inte det, säger han.
? SBU borde gå till originaldata och själva sätta sig in i originalstudierna mer än vad man har gjort, säger han.
Professor Måns Rosén, direktör för SBU, är lite chockad över omfattningen och inriktningen på spökhanteringen i publiceringsprocessen efter att Läkemedelsvärlden visat utdrag ur en del dokument från Wyeth och redovisat studierna som visar att de spökhanterade artiklarna ofta ger en förvrängd bild av forskningsresultaten.
? Att det förekom kände jag till, men att det var så infiltrerat med marknadsföringen och att omfattningen var så stor visste jag inte, säger han.
Han kan inte garantera att det inte finns SBU-genomgångar där de, likt Cochrane vid analysen av gabapentin, fattat beslut på ett felaktigt underlag och blivit lurade av förvrängda resultat i publicerade studier.
? Jag kan inte utesluta det, säger han.
Men han menar ändå att sannolikheten är mycket liten.
? SBU:s arbetssätt och kritiska inställning till artiklar där vi misstänker partsinlagor minimerar risken, säger han.
Måns Rosén tycker också att det bästa vore om de fick granska originaldata från företagen på samma sätt som Läkemedelsverket, men att dessa är sekretessbelagda och kan inte lämnas ut från verket.
Men det är ett missförstånd hävdar
Richard Bergström.
? Vi har redan sagt tidigare i ett policydokument att all klinisk dokumentation på Läkemedelsverket kan vara offentlig. Men det har inte fått den effekten som vi hoppades på då, säger han.
? Dessutom är SBU en statlig myndighet så uppgifterna skulle ju ha sekretess även om de går dit. De skulle kunna få allt det där. Vi skickar ju allt till TLV, och det är inga konstigheter, säger Richard Bergström.
