Apotekarsocieteten är väldigt positiva till att regeringen tar ett krafttag kring hela läkemedelsanvändningsområdet och därmed patientsäkerheten. Läkemedelsområdet är dock väldigt omfattande och ryms inte till sin helhet i den presenterade förstudien till strategin.
Forskningen är ett exempel. Det spelar ingen roll om vi kommer till rätta med läkemedelsanvändningen så länge inte forskningen får utvecklas så att vi får fram nya innovativa läkemedel för framtiden. Att basera hela läkemedelsbehandlingen på generiska produkter håller inte i längden. Ett annat faktum är att strategin är just nationell medans hela läkemedelsområdet är globalt. Sverige har en oerhört stark ställning när det gäller att utveckla nya läkemedel till gagn för sysselsättning och exportintäkter, men statistik från de senaste tio åren indikerar att detta snart kan vara historia.
I förstudien slogs fem mål fast för den nationella strategin. Det första målet är att nå medicinska resultat och patientsäkerhet i världsklass. För att nå dit så förutsätter detta att den kliniska forskningen stärks. Statistik inom området indikerar att krafttag måste till för att vända en väldigt negativ trend. På bara sex år, mellan 2004-2009 så har antalet startade kliniska prövningar i Sverige (Fas I-IV) minskat från 262 till 187 (-29 %), antalet centra från 1063 till 575 (-46 %) och antalet patienter som deltar i studierna från 8207 till 5447 (-34 %).
Apotekarsocieteten har, genom sin sektion för kliniska prövningar, ständigt pågående arbete för att stärka kvaliteten på de praktiska komponenterna i kliniska prövningar såsom till exempel kvaliteten på insamlad information.
Genom ökad precision på de svenska siten bör attraktionskraften påverkas i positiv riktning. Flera olika utredningar som lämnat förslag om hur man ska vända trenden inom området har presenterats. En återkommande rekommendation är att lyfta fram den kliniska forskningen som ett meritvärde för läkarna/forskarna inom landstingen. Idag är målen för ensidigt inriktade mot att producera vård.
En väl fungerande klinisk forskningsmiljö är också förutsättningen för att hela Lifescience sektorn ska utvecklas. Samma sak för tillverkningsindustrin. Blir någon del eftersatt ökar risken för att andra delar i läkemedelskedjan försvinner utomlands.
Det minskande antalet kliniska prövningar får flera negativa konsekvenser för samhället och patienten. Genom att delta i internationella studier tillsammans med andra länder får Sverige kunskap om nya tekniker och nya läkemedel. Arbetet för Läkemedelsverket i samband med utvärdering av ansökan och Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket att sätta rätt pris underlättas om data baseras på erfarenheter från egna experter i Sverige, och inte som nu på patientdata från t. ex Polen och Indien.
Samtidigt är den samlade kunskapen om ett nytt läkemedel begränsad vid godkännande och det är väldigt viktigt att hälso- och sjukvården tillsammans med läkemedelsindustrin samarbetar i större omfattning än idag. Här skulle det Centrum för bättre läkemedelsanvändning som är under uppbyggnad kunna fungera som en gemensam plattform för de olika aktörerna. Genom att utveckla olika register (och ta till vara på de som finns) så kan uppföljningsstudier bli en motor i hela den svenska kliniska forskningen.
Många av de frågor som ska utredas och belysas i den nationella läkemedelsstrategin har Apotekarsocieteten tagit ställning till och presenterat i sitt policyprogram för läkemedelsområdet som i sin helhet kan läsas på www.apotekarsocieteten.se.